Sårad men inte övervunnen i Pasewalk 1760 (del 4)

Jag så står det på min ff ff mf f soldat 545 Abraham Sahlgrén medalj från slaget vid Pasewalk. Abraham blev sårad i de intensiva striderna mot de Preussiska styrkorna. Sverige hade förlorat 500 man i döda, sårade eller fånga. Abraham var en av dom.

Soldat 545 Abraham Sahlgrén
Abraham föddes 1734 och blev antagen som soldat 1754 20 år gammal vid Åhs kompani, Älvsborgs regemente för Salarps rote i Murums socken (dagens Ulricehamns kommun).

Tre år efter han blev antagen som soldat så beger sig Abraham med sina rotekamrater ut i Europeiska sjuårskriget och det vi kallar Pommerska kriget 1757-1762. Abraham är då 23 år gammal.

Mönstringar i Pommern
Abraham närvarar vid generalmönstringen i Denning 1758-12-08 och 1759-11-17 i kantoner kvareter i Rustow. Han tillhör under denna tid kapten Saltzas kompani. Vid generalmönstringen 1761-11-12 i Loits tillhör han tredje kompaniet.

Strider Abraham deltar i
Troligtvis så deltar Abraham i alla de strider som Älvsborgsbataljonen deltar i. Han står inte kommenderad vid något tillfälle.

1. Gustow 1758 (träffning)
2. Grosses Friske Haft 1759 (besättning på gevärseskader)
3. Wollin 1759 (Älvsborgsbat. förluster 4 döda ett tiotal sårade)
4. Anfall mot bron över Peene 1760 (manöverkrig)
5. Passewalk 1760 (utfall under försvarsstrid)
6. Neusand 1761 (träffning)
7. Neu Kahlen 1762 (anfall mot höjd)

 

Soldat 545 Abraham Sahlgren blasserad (skadad) i högra benet i Passewalk 1760 (Bild från http://www.arkivdigital.se)

Blasserad i högra benet – den sårade men ej övervunna
Under striden i Pasewalk den 3 oktober 1760 så blaserades (sårades) Abraham i högra benet. Abraham var en av de 21 skadade på Saltzas kompani och totalt de 48 som sårades vid bataljonen.

Alla som sårades vid striden i Pasewalk fick medalj. På medaljen var det graverat

Å: FÄDERNSLAND F: DEN SÅRADE·MEN EJ·ÖFWERWUNDNE.

Älvsborgsbataljonen led 50 % förluster
Abraham kommer hem till soldattorpet i Salsarp någon gång under sommaren och hösten 1762 tillsammans med sina regementskamrater. Regementets förluster i döda uppgick till 500 man; 144 man fick avsked i Pommern. Älvsborgsbataljon led alltså 50 % förluster. I februari 1763 var dessutom81 man fortfarande fångar. Endast ett fåtal av dessa kom hem till Sverige igen.

Trots att hela armén skickades iväg i krig i ett helt bedrövligt skick står det att finna i Älvsborgs regementes mönstringsrulla 1763 efter hemkosten från Pommerska kriget:

För övrigt befanns manskapet, ändskönt uti deras gamle, försluten och kasserade lifmundering, hurtige, väl höfsade och disciplinerade, så att man funnit en mäkta stor skillnad hos dem nu, emot den tid då regementet gick ut till Pommern 1758, och vore önskligt att sådana utvägar vidtagas, var igenom manskapet kunde genom övning blivna bibehållen uti den färdighet och disciplin de sig nu förvärfat äga.

Soldat 545 Abraham Sahlgren kommenderat till Bohus 1774. Tar avsked 1774-07-07. Får ersättning från Krigsmannakassan (Bild från http://www.arkivdigital.se)

Kommenderad till Bohus fästning 1774
Under våren 1774 kommenderades Abraham för en sista gång. Denna gång till Bohus fästning. 1774 har regementet totalt 209 man kommenderade till Bohus, Carlsten och Varberg.

Abraham tar avsked 1774-07-07
Under kommenderingen i Bohus tar Abraham avsked från det militära efter 20 års tjänstgöring varav sex år i krig och med en skadat högerben. Abraham är 40 år gammal när han ”kasseras”. Abraham får ersättning från Krigsmannakassan. 1806-05-20 När Abraham är 71,8 år gammal så avlider han av ålderdomsbräcklighet i fattigstugan med sin medalj vid sin sida.

Ja det var historien om min farfars farfars morfars far soldat 545 Abraham Sahlgrén i Murum och hans strapatser under Pommerska kriget. Abraham var en kämpe utan tvekan. Han deltog i sex års krig och överlevde svält, sjukdom och fiendens kulor inte minst klarade han sitt liv trots att han blev skadad i högra benet. Av de 1000 soldater som Älvsborgsbataljonen skickade avled 500 av dessa. Allt detta övervann Abraham. Han var sårad men inte övervunnen!

Undrar du hur Abraham och hans kamrater såg ut i sina uniformer så ser du det på denna bild av hans ättling Mattias december 2015.

Indelt soldat vid Älvsborgs regemente m/1706 som bars från 1709 på regementet. Den Karolinska uniformen bars ända fram till 1778.

 

Källa: En bok om I15, sid, 104. Mannerfelts anteckningar sid 126-140. Egen forskning.

Sårad men inte övervunnen i Pasewalk 1760 (del 3)

Regementet hade under det Pommerska kriget varit delaktiga i en rad strider och de hade presterat bra i från sig. Men det var tuffa år. Regementet fick  uppleva sjukdom och även svält pga dålig och bristande proviant. Men snart stod regementets största strid under det Pommerska kriget. Slaget vid Pasewalk!

Fienden anfaller Pasewalk 3 oktober 1760
I början av oktober gav prinsen av Wurtenberg och general Werner order om att göra ett samtidigt anfall mot de svenska försvarsställningarna vid Prentslau och Pasewalk. Anfallet mot Prentslau blev förhindrar för att prinsen var tvungen att skicka trupp till Berlin. Den svenska styrkan i Pasewalk bestod av 4 bataljoner ut Östgöta, Älvsborg, Åbo och Södra Skånska regementena. Den svenska styrkan av ca 1700 man. General Werner utförde  sitt anfall mot Pasewalk med ca 5000 man med stor kraft.

 

En av Pasewalks stadsportar

Häftiga strider för Älvsborgarna
De fientliga trupperna hade det inte lätt. Svensken hade gjort bra försvarsåtgärder med bla flertalet redutter (sluten befästning) som skyddade staden Pasewalk. Östgötarnas bataljon fick möta hårt motstånd till den grad att de fick dra sig tillbaka. Älvsborgs bataljonen skickades till Östgötarna som förstärkning och anfall fienden för att tränga tillbaks dom.

Striden var ”ytterst häftig” och anfallet pågick mellan Älvsborgarna och fienden över en timma. Älvsborgsbataljonen under överstelöjtnant Hierta fick  överge skansen och dra sig tillbaka till sina ställningar. Deg var inte lätt för Älvsborgarna att dra sig tillbaka  då många lador brann mellan skansen och Prentslauerporten. Fienden skar av Älvsborgarnas reträttväg och en del trupper blev fångar.

Svensken ger inte upp
Striden höll på till klockan fem då general Werner ville ”uppfordra” staden. Men svensken och Älvsborgarna hade ingen tanke på att överge Pasewalk till fienden. Då fortsätter Werner anfallet mot Pasewalk ända till mörkret kom då drog sig fienden tillbaka och striden var vunnen av svensken.

Förluster i Pasewalk
Den svenska förlusten blev 28 officerare och 450 man var döda, sårade eller fångar. General Werner och Preussarna fick 300 man döda eller sårade.

Älvsborgsbataljonens förluster i Pasewalk
En rad officerare vid Älvsborg bataljonen blev fångar. Bla bataljonschefen själv överstelöjtnant Hierta., löjtnant Gustaf Edman, fänrikarna David Björnberg, Gustaf de la Capelle och Hofflander. Furierna Sven Frisk och C. M. Widbom samt rustmästare A. Apelberg blev också fångar.

Kompani                    fångar              döda             skadade

Lif                              39                3                   8
Majorens                   27                4                   10
Kapten Lillihööks     33                 6                   9
Kapten v. Saltzas      29                2                   21

Summa                    128               15                   48

De flesta av befälet som var fångar utväxlades våren 1761. Bataljonschefen blev fri och återtog befälet 5 november. Fältväbel Lyxell dog i striden och sårades blev fänrikarna Edman och von Schwartzenhoff.

Älvsborgarna drar sig tillbaka i trakterna kring Rustow
Den 16 oktober förflyttar sig regementet för att få vila och plåstra om såren efter den intensiva striden. Regementet mönstrades den 16 november och då var 342 man i lägret. 20 var kommenderade, 95 var kommenderade till grenadjärbataljonen, 88 artillerikuskar, 200 fångar, 90 sjuka och 225 vakanta. Ja det var en klar förminskad bataljon vid mönstringen 1760.

Källa: Mannerfelts anteckningar sid 126-140.

Sårad men inte övervunnen i Pasewalk 1760 (del 2)

Ja nu är det upp till Älvsborgs regemente tillsammans med många andra regementen att samla sina soldater för att bege sig till Pommern för att slåss mot Preussarna. Mitt i händelsernas centrum finns åhs kompani och soldat 545 Abraham Sahlgrén från Salarps rote, Murums socken i dagens Ulricehamns kommun.

Regementet mönstrar sommaren 1757
Regementets mönstrade under sommaren 1757 av landshövding Johan Råfält och regementschefen generalmajor Reinhold Johan von Lingen.

Åhs och Gäseneds kompanier mönstrade i Mörlanda den 17 juni (här bor fortfarande ättlingar till Abraham Sahlgrén än idag). Norra Kind och Redvägs kompanier på Timmele  den 30 juni. Lif- och Majorens kompanier i Skene den 4 juli. Överstelöjtnantens (Vedens) och Södra Kind i Borås  den 7 juli. Trots mönstringarna hade regementet 123 vakanser. Regementet var bemannat med 1077 soldater och befäl.

Regementet organiseras
På hösten samma år började de regementena överföras till Pommern. För Älvsborgs del var det endast några officerare som blev kommenderade. Soldaten var kvar hemma på roten. Den 11 april 1758 fick regementet order att vara marsch beredda för att ge sig av till Pommern med 1000 man. I orden angavs det att regementet skulle organiseras på sex kompanier.

Förutom de sex kompanierna med över och underbefäl så skulle överstelöjtnanten, båda majorerna, regementskvartermästaren, adjutanten, auditären, regementsprästen, 1 bataljonspräst, 1 regementskommissarie, 6 regementsfältskär, 3 mönsterskrivarare, 1 regementsväbel, 2 profosser, 12 trumslagare, 6 kaptener, 6 löjtnanter, 6 fänrikar och 4 fanor.

Marschorder till Karlskrona gavs i maj 25 juni 1758 och  framme i Pommern samlades regementet i lägret i Loits. Regementet bestod då av

Lifkompaniet 162 man
123 man från Lif och 39 man från överstelöjtnantens kompani. Chef kapten Gustaf Lilleihöök.

Majorens kompani 162 man
119 man av Majorens komani och 43 man från överstelöjtnantens kompani. Chef kapten Lars Stjergranat.

Kapten Falkenbergs kompani 164 man
121 man från Norra Kinds kompani och 43 man från Södra Kinds kompani. Chef kapten Falkenberg.

Kapten Lilliehööks kompani 171 man
126 man från Redvägs kompani och 45 man från Södra Kinds kompani. Chef kapten Bengt Lilliöhöök.

Kapten Saltzas kompani 170 man
130 man från Åhs kompani och 40 man från Södra Kinds kompani. Chef kapten H. H. von Saltza.

Kapten Armfelts kompani 145 man
109 man från Väsendes kompani och 36 man från Södra Kinds kompani. Chef kapten C. Armfelt.

Grenadjärerna på varje kompani (ca 16 st per kompani) blev kommenderade till en svensk grenadjärbataljon.

Senare kom regementets kompanier få kompani nummer 1-6.

Älvsborgs regementes deltagande i Pommerska kriget 1757-1762
Regementet deltar vid följande strider från både land och hav:

1. Gustow 1758 (träffning)
2. Grosses Friske Haft 1759 (besättning på gevärseskader)
3. Wollin 1759 (Älvsborgsbat. förluster 4 döda ett tiotal sårade)
4. Anfall mot bron över Peene 1760 (manöverkrig)
5. Passewalk 1760 (utfall under försvarsstrid)
6. Neusand 1761 (träffning)
7. Neu Kahlen 1762 (anfall mot höjd)

 

Källa: En bok om I15, sid, 104. Mannerfelts anteckningar sid 126-140.

Sårad men inte övervunnen i Pasewalk 1760 (del 1)

Jag så står det på min ff ff mf f soldat 545 Abraham Sahlgrén medalj från slaget vid Pasewalk som ägde rum den 3 oktober 1730. Abraham blev sårad i de intensiva striderna mot de Preussiska styrkorna. 1700 svenska soldater stod emot den Preussiska armén på 4200 man.

Det Europeiska sjuårskriget
När det Europeiska sjuårskriget inledes stod Sverige avvaktande och med hjälp av Frankrike och Österrike ställde upp som garant för Sveriges besittningar i Pommern på villkor att Sverige utövade diplomatiska påtryckningar med den kraftfulla Preussen som 1741 hade erövrat de Schlesien från Österrike.  Frankrike och Österrike ville senare att Sverige skall delta i kriget med 30 000 man mot att Sverige får tillbaks gamla landområden som förlorats i freden 1676 i S:t Germein och i 1720 års fred med Preussen i Stockholm.

Hattarna i konflikt med hovet
Vid denna tid lede Hattpartiet Sverige. Hattarna hade under flera år misskött Sverige och såg nu chansen att vända det politiska läget i Sverige med att delta. Det verkar vara en lätt manöver att ta tillbaka dessa landområden då Preusserna hade blivit svaga. Hattarna såg att ett krig mot Preussarna skulle vara en förolämpning mot Sveriges drottning  Lovisa Ulrika som var syster till Fredrik den II av Preussen.

Sveriges arme
1757 går Sverige ut i det Europeiska sjuårskriget och deltar i det man kallar Pommerska kriget och deltar ända till 1762. Sverige var mycket illa rustat för krig. Men Hattarna beslöt trots detta att Sverige skulle försvara den Westfaliska freden och skickar ut en mycket illa rustad armé i krig. Ja på Sveriges gator och i torpen så led folket med de svenska soldaterna som skulle iväg.

Armén är så illa utrustad att det inte går att se en svensk soldat ”utan att känna medlidande”.

Kunskapen bland officerarna är mycket låg. Kunskap premieras inte utan endast tjänste år. Officerarna är mest politiskt intresserade. Genom ett nytt ersättningssystem så premierades inte officerarnas ”mod, utan de satt hellre hemma i soffan än att drar i fält”. Visst fanns det dugliga officerare men de var undantagen. Den svenska officerskåren var i huvudsak oduglig för sin uppgift när man drag i fält. Trots detta så drog Sveriges armé ut i ett sex år lång krig på kontinenten.

Källa: Svenska Krig 1521-1814 av Ulf Sundberg, sid 327-336.

Minst fem generationer i Hällstad

I forskningen kring min farfars Torsten Johanssons rötter fann jag att hans pappa Karls sida bott i Hällstad i minst fem generationer, troligtvis mer. Låt oss följs spåren i Hällstad från början på 1900 talet till början på 1700 talet.

Torstens farfar Johan Petter Johansson föddes i Hällstad 1842 närmare bestämt i Gisslarp där hans far Johannes Pettersson var hältensbrukare i Gisslarp från ca 1826 till 1850. 1822 När Johannes Pettersons gifter sig bor de i Kråkhults soldattorp. Det saknas husförhörslängder mellan 1817-1825. 1850 flyttar Johannes Pettersson till Södra Ving 43 år gammal och återvänder inte till Hällstad.

Johannes Pettersson föddes i Hällstad på Åsen 1799. På Åsen bodde hans far Peter Svensson som var ”nybyggare” där. Det är oklart bär Peter Svensson blev nybyggare på Åsen då Hällstad saknar husförhörslängder mellan 1774-1804. Peter Svensson flyttar till backstugan på Åsen ca 1811, 46 år gammal och blir ”inhyses”. Peter Svensson var ”urfattige och bräcklige”. Han avlider i backstugan på Åsen av ”håll och stygn” 1836, 71 är gammal.

Familjen Peter Svensson i Backstuga under Klockaregården, Hällstad 1811-1816 (Bild från http://www.arkivdigital.se)

Peter Svensson föds 1764 i Hällstad. Det är oklart vart då födelseboken för 1764 saknas. Troligtvis är det på Åsen han föds eller så är det på ryttarbostället under Skattegården. Peter Svenssons far var nämligen ryttaren Sven Winblad. När sonen Peter Svensson föds så är hans far redan pensionerad ryttare och flyttar till Åsen ca 1763-1764. Tyvärr så saknas husförhörslängderna mellan 1774-1804.

Tack vare vigselboken kunde jag spåra Peter Svensson och hans första fru Sara Abrahamsdotters föräldrar.

Peter Svensson och Sara Abrahamsdotters vigsel i Hällstad 1793 (Bild från http://www.arkivdigital.se)

Sven Winblad föds ca 1713. Ca 1741 antas han som ryttare No 60 för Skattegården och tjänstgör på Västgöta kavalleri regemente och på Älvsborgs kompani. Sven Winblad strider som ryttare i Pommerska kriget 1757-1762. Han deltar vid mönstringen i Stralsund 1759, Buddenhagen 1760 och i Ludwigsburg 1761. Han strider i andra skvadron för Älvsborgs kompani och Västgöta kavalleri regemente. I mönstringsrullan står det; 1763-02-22 ”Ryttaren Swen Winblad fått avsked”. Han är ca 51 år gammal vid pensioneringen. Det är oklart när Sven Winblad avlider så det saknas husförhörslängder mellan 1774-1804. Men forskning pågår.

Familjen Sven Winblad i Åsen, Hällstad 1766-1773 (Bild från http://www.arkivdigital.se)

Men även Torstens pappa Karl Johansson bodde en tid i Hällstad. Mellan 1905-1906 var Karl Johansson torpare i torp Rabaeka i Elmestads rote under Knapegården. Så blev det nu minst fem generationer i Hällstad.

Jag får anledning att återkomma om släktens historia i Hällstad för forskning pågår.

 

Torsten Johanssons anfäder i Hällstad:
Föräldrar: KARL Johan Johansson och Agda EMILIA Gill
Farfar och farmor: Johan Petter Johansson och Gustava Larsdotter
Farfars far och mor och Johannes första fru: Johannes Pettersson, Annika Svensdotter och Lisa Jonasdotter
Farfars farfar och farmor och hans 2a hustru Nybyggare Peter Svensson, Sara Abrahamsdotter och Britta Persdotter
Farfars farfars far och mor: Ryttare Sven Winblad och Annicka Andersdotter