Bläddra kategori Vättak släkten
Videoblogg – Soldattorpet Skråmmen i Fröjered, Tidaholm
Här kommer ett videoinlägg om soldattorpet Skråmmen i Fröjered, Tidaholm. Soldattorpet tillhörde Skaraborgs regemente och Kåkinds kompani. Soldaterna hade nummer 877-127. Soldattorpet ligger oerhört vacker längs pilgrimsleden mellan Hjo – Kungslena inte långt från Klämmesbo missionshus. Vid Missionshuset finns en karta till soldattorpet.
I min morfars fotspår på hans 90 årsdag – del 2
Det är otroligt vad man kan hinna på en dag om man planerat den väl innan. Att hitta soldattorpen på de äldre kartorna och jämföra med de nya tar dock en heldel tid. Inte minst behöver man gärna hitta bevis för att man är rätt ute med hjälp av Hembygdsföreningarnas olika torpinventeringar. Fast är torpen kvar finns de oftast inte med i inventeringarna. Ja förberedelserna tar tid men är de väl gjorda så ger de ofta goda resultat.
Soldat 895 Lars Fin
Soldat Jean Tiberg och Catharinas Jonasdotters dotter Greta Jonsdotter gifte sig med soldater Lars Fin. Tillsammans fick de 6 barn. 1808-10-19 blev Lars antagen som soldat för 2a majorens kompani (Kåkinds kompani) på Skaraborgs regemente 22,5 år gammal. Lars fick då flytta in i Kuttrum soldatboställe under Karstorp i Agnetorp (Tidaholm). Idag heter platsen Stenåsen.
Lars Fin stred alltså i samma kompani som hans svärfar hade gjort och Gretas släkt hade gjort i generationer.
När Lars är 27 år gammal 1813 deltar han i Karl Johans krig mot Napoleon 1813-1814 och deltar 1814 i fälttåget mot Norge.
1827-08-04 avlider Lars Fin i bröstfeber hemma i soldattorpet endast 41 år gammal och efterlämnar sig hustrun Greta och de 6 barnen. Även Greta dör i tidig ålder. Greta avlider 1846-04-28 i Ödebogården, Agnetorp i bröstfeber endast 54,7 år gammal.
Lars Fin slogs vid slaget i Leipzig del 1, del 2, del 3
Soldathustru Greta Jonasdotter är min morfars farmors farfars fars dotter.
Summering av Lars Fribergs soldat ättlingar i Skaraborg
Ryttare Lars Friberg (Anfader)
Västgöta regemente, Wartofta kompani, fånge och illa sårad i Pommerska kriget.
Soldat 894 Jean Tiberg (Fribergs son)
Skaraborgs regemente, Kåkinds kompani, sted i Ryssland.
Soldat 877 Lars Dunder (Fribergs son)
Skaraborgs regemente, Kåkinds kompani, död i Ryssland.
Soldat 869 Johannes Blank (Tibergs son och Fribergs barnbarn)
Skaraborgs regemente, Kåkinds kompani, stred i Gustav IV Adolfs krig mot Napoloen, skadad i strid vid Stienhagen, deltog i kriget mot Danmark.
Soldat 895 Lars Fin (Tibergs dotters man, Fribergs barnbarns barns man)
Skaraborgs regemente, Kåkinds kompani, deltog i Karl Johans krig mot Napoleon och fälttåget mot Norge.
Soldat 465 & 474 Johannes Kron (Blanks son och Fribergs barnbarns barnsbarn)
Skaraborgs regemente, Wartofta kompani.
Än idag tjänstgör ättlingar som soldater i Skaraborg och på Skaraborgs regemente.
Ja det blev 5 generationer i rad som kom att betjäna regementena i Skaraborg under indelninsverkets tid. Skall man räkna med de som tjänstgjorde som värnpliktiga i Skaraborg så blir det allt några barnbarns barnbarns barn som tjänstgjort.
Idag är ju värnplikten avskaffad och man har heltids och deltidsanställda soldater i stället. Det likar ju faktiskt indelningsverkets system en heldel. Min kära bror har varit heltids soldat och tjänstgör numera som deltidssoldat vid Skaraborgs regemente på Vilska kompani. Nu går inte min bror till fots som hans anfäder eller till häst utan kör stridsfordon 90.
Nu är ju inte släktforskningen klar men så långt som vi kommit idag så har Lars Fribergs och min morfars gemensamma ana haft soldater vid Skaraborgs regementen och flygflottiljer i minst 275 år och troligtvis längre. Min bror är Fribergs ättling i 9e generationen och familjens traditionsbärare av soldatanorna på Skaraborgs regemente.
I min morfars fotspår på hans 90 årsdag – del 1
Idag var var det släktforskningens dag. En dag där många föreningar bjöd på intressanta föredrag och utställningar runt om i vårt avlånga land. En perfekt dag att lära sig mer om släktforskning. Idag skulle min kära morfar Rune Åbom ha fyllt 90 år. Vad passade inte bättre än att åka till Tidaholm, till den kommun som morfar växte upp i och leta reda på platser där hans anfäder levt.
Tidaholms Genealogiska förening och Studieförbundet
Kl 11:00 öppnade Tidaholms Genealogiska förening tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan sina dörrar i Tidaholms biblioteket. Det erbjöds föreläsning och forskarhjälp. Inte minst så hade Studieförbundet med sig en rad olika böcker som Hembygdsföreningar runt om i Tidaholms kommun gett ut i Samarbete med Vuxenskolan.
Jag hade förberett mig kvällen innan på lite frågor. Målet med dagen förutom att besöka föreningens fina lokaler i biblioteket och botanisera i bland Hembygdsböckerna var också att ställa frågor vart jag kunde hitta några av de soldattorp jag var osäker på. Efter en trevlig stund i biblioteket var det dags att ge sig ut i skog och mark där jag hör hemma, bland mina soldater.
Ryttare Lars Friberg
Jag har sedan ett tidigare besök i Tidaholm och besökt platsen där ryttare torpet för Lars Friberg hade varit. Nu var det dags för att besöka hans två söners soldattorp. Men jag behöver ändå börja med att beskriva Lars Fribergs soldatliv innan jag kommer till sönerna.
Lars Friberg blev ryttare vid Västgöta kavalleri regemente 1741 när jan var 24 år gammal. Han var en ärrad krigsveteran från Pommerska kriget 1757-1762 där han hamnade i Preussisk fångenskap 1760-09-22 till 1760-12-05. Han och blev illa sårad under kriget och fick genomgå trepanation, dvs att de gjorde hål i huvudet på honom. Han fick genomgå avancerad kirurgi för att klara livet. När han var 59,9 år gammal fick han avsked och blev gratialist. Lars och Karin födde 8 barn i ryttarbostaden i Fröjered. Två av dem, sönerna Jean född 1741 och Lars född 1752 blev soldater vid Skaraborgs regemente.
Lars Friberg är min morfars farmors farfars farfar.
Lars Fribergs och Karin Pehrsdotters levnadsberättelse
Lars Friberg hamnar i fångläger och blir svårt skadad
Soldat 894 Jean Tiberg
Jean föddes 1746 och som 22 åring 1769-05-10 blev han soldat i Brobacka soldattorp under Ingemarstorp i Agnetorp (Tidaholm). Han tjänstgjorde på 2a majorens kompani (Kåkinds kompani) vid Skaraborgs regemente. Trots att fadern kom hem ila sårad efter kriget i Pommern valde Jean soldatlivet. Precis som fadern blev Jean en krigsveteran. 1788-1790 så deltar Jean i Gustav den III:s ryska krig.
Jean kommer hem i från kriget helskinnad till sin fru Catharina. Innan Jean åkte ut i kriget hade de tillsamman 7 barn. Under tiden han var ute i kriget i Finland födde Catharina deras 8e barn. Efter kriget blev det 3 barn till i familjen. Lars var 52 år när deras sista barn föddes. Deras son Johannes som föddes 1782 och han blev soldat precis som sin far och sin farfar. Detta till trots vad som hände hans farbror Lars Dunder i kriget mot Ryssland.
Jean Tiberg är min morfars farmors farfars far.
Jean Tiberg och Catharina Jonasdotters levnadsberättelse
Skaraborgs regemente och Jean Tiberg deltog i kriget mot Ryssland
Soldat 877 Lars Dunder
Lars var 6 år yngre än sin bror Jean. Även Lars ville mönstra på som soldat för 2a majorens kompani (Kåkinds kompani) precis som sin bror hade gjort. 1776-01-26 blev Lars Dunder antagen som soldat 23,9 år gammal.
Lars och hans hustru bodde i soldattorpet ”Bygget” i Skråman i Fröjered (Tidaholm). Lars tillhörde samma korpralskap som sin äldre bror. När kriget mot Ryssland bröt ut var deras föräldrar redan döda. 1788 var Lars 36 år gammal och hade tillsammans med sin hustru Kerstin 4a barn i soldattorpet. Lars kommer inte hem i från kriget utan dör i fångenskap i Pskov Ryssland 1790, 38 år gammal och efterlämnar hustrun Kerstin och de 4a barnen.
Kerstin gifte sig senare med soldat 814 Carl Hurtig som slogs sida vid sida med Lars Dunder och hans bror Jean Tiberg i samma kompani. Kerstin och Carl får 1795 en son tillsammans som de döper till Lars. Detta säkerligen efter Lars Dunder. Tyvärr så avlider sonen Lars endast 1,7 år gammal i soldattorpet Högaruder i Norra Fågelås (Hjo). Soldattorpet Högaruder finns kvar än idag.
Lars Dunder är min morfars farmors farfars farfars son.
Lars Dunder, Kerstin Nilsdotter och Carl Hurtigs levnadsberättelse
Kerstin förlorar sin man 1790 i Ryssland och finner kärleken igen
Soldat 869 Johannes Blank
Jag hade vid en tidigare resa i Tidaholm besökt Jean Tibergs son Johannes Blanka soldattorp. Jag skriver lite om detta även nu för att få ihop berättelsen om denna familj.
Johannes föddes 1782 i Brobacka soldattorp av soldat Jean Tiberg och Catharina Jonasdotter. 1804-10-21 antas Johannes Blank som soldat 869 vid 2a majorens kompani (Kåkinds kompani) precis som hans fars Jean och hans avliden farbror Lars Dunder hade gjort.
Johannes bodde i Tjärhemmet soldatboställe under Storegården i Avklinga (Tidaholm) tillsammans med hustrun Stina Larsdotter och 6 barn
1805-1807 deltar Johannes i Gustav IV Adolfs krig mot Napoleon i Pommern. 1807-07-14 blir han blaserad (skadad vid Steinhagen, Tyskland. Han kommer hem efter kriget mot Napoleon och endast någon månad senare deltar Johannes i kriget mot Danmark 1808-1809. Johannes överlever även kriget mot Danmark. Johannes avlider 1822-02-22 endast 39 år gammal.
Johannes och Stinas äldsta son föddes 1806 när Johannes stred mot Napoleon. Sonen döps till Johannes och även han går i sin far, farfars och farfars fars fotspår och blir soldat och får soldatnamnet Kron 1828.
Johannes Blank är min morfars farmors farfar.
Johannes Blank och Stina Larsdotters levnadsberättelse
Johannes Blank skadad i Steinhagen i Sveriges krig mot Napoleon
Johannes Blank blev skadad i kriget mot Napoleon och fortsatta mot Danmark
Soldat 465 & 474 Johannes Kron
Tyvärr så hittade jag idag ingen ledtråd till vart Johannes Blanks förstfödda son soldat Johannes Krons två soldattorp låg någonstans.
Johannes Blank föddes 1806 och blev antagen som soldat 1828-02-04 Wartofta kompani på Skaraborgs regemente och fick nummer 465. Soldattorpet var under Kronogården i Raby, Hångsdala (Tidaholm). 1844-01-26 blev han överförd till nummer 474 vid samma kompani och regemente. Torpet låg under Nohlgården i Suntak (Tidaholm). Johannes hade haft två fruar som gått bort. Med Maria Andersdotter fick han inga barn (vad jag vet) och med Gustava Söderström fick de sonen Johan Kron 1850. Men Gustava Johansdotter fick han 5 barn.
Johannes Kron var min morfars farmors far.
Johannes och Gustavas dotter Charlotta Kron var min morfars farmor.
Johannes Kron, Maria Andersdotter, Stava Söderström och Gustava Johansdotters levnadsberättelse
Charlotta Kron och Gustaf Åboms levnadsberättelse
Vackra Suntak i Västergötland
Den äldre kvinnan på bilden nedan är soldatänkan Gustava Johansdotter Kron, född 1820, död 1916. Hon blev 96 är gammal. Det yngsta barnet på bilden är min morfars far Karl Åbom.
Tapperhet till sjöss benådas Husar Carl Kullin vid Livregementets husarer
Inte skulle man tro att man i sin forskning skulle hitta någon som ”benådats” en tapperhets medalj. Men till slut i denna släkt av soldater i generationer så har Husar Carl Kullin vid Livregementets husarer, Vadsbo skvadron benådats tapperhetsmedaljen ”Tapperhet till sjöss”.
Sveriges första tapperhetsmedalj kom 1761. Den delades ut till de som blev svårt sårade under Pommerska kriget 1757-1762. Ingen förteckning finns för dessa. Sveriges nästa tapperhetsmedalj instiftades av Gustav III 1789 under hans krig mot Ryssland. Medaljen var både för tapperhet i fält och för tapperhet till sjöss. Den var präglad i silver och avsedd för underofficerare och manskap. Ca 1806 skapade Gustav IV Adolf en tapperhetsmedalj i guld för officerare. Under Gustav den III ryska krig 1789-1790 benådades 1900 soldater tapperhet i fält och 800 sjöman tapperhet till sjöss. Tapperhets medaljen har även delats ut i fredstid
Husar 63 Carl Kullin
Husar 63 Carl Kullin föddes i Hassle, Mariestad, Skaraborgs län, Sverige den 1761-12-27.
Ryttarboställe under Kållsäter, Noltorpa rote i Björsäter, Mariestad, Skaraborgs län, Sverige
Det är oklart när han antas som husar. 1789 i januari föds hans dotter i ryttarbostället. 1789-10-16 deltar han i mönstringsrullan i Dragsvik, Finland. 1785 får husaren på samma nummer avsked. Han var 27 år gammal 1789. Han deltar alltså i Gustav den III:s ryska krig 1788-1790. Vid Kommenderingen i Finland så tjänstgör 1a Corpralskapet för Wadsbo Compagnie i Östra Kompaniet för Livregementet till häst. Han har nummer 63 för Wadsbo Compagnie.
Vid mönstringen 1791 står Carl Kullin som Nr 943-63 för Wadsbo Squadron (Vadsbo skvadron), Livregementet till häst, Livregementets lätta dragonkår (Dagens Livregementets husarer K3). Vid mönstringen 1795 och 1804 står han som Husar 63 för Wadsbo Squadron, Livregementsbrigadens kyrassiärer.
En Kyrassiär är en medeltung till tung ryttare, rustad med kyrass av järn eller stål och hjälm och beväpnad med rak värja, pistoler och ibland karbin.
1804-08-11 ”Hållit avsked vid lilla generalmönstringen”. Wadsbo Squadron, Livregementsbrigadens kyrassiärer. ”Benådad med medalj för Tapperhet till sjöss”. Fick avsked med underhåll i Björsäter, Mariestad, Skaraborgs län, Sverige. Han var då 42 år gammal. 1810-12-27 Flyttar han till backstugan vid Prästkvarnen, Noltorpa rote. i Björsäter, Mariestad, Skaraborgs län, Sverige. Han var då 48 år gammal. Han anges där som ”Avskedad Husar”
Han dog den 1827-09-16 i Prästkvarnen, Björsäter, Mariestad, Skaraborgs län, Sverige när han var 65 år gammal. Han begravdes den 1827-09-23 i Björsäter, Mariestad, Skaraborgs län, Sverige. Anges som backstugehjon vid Noltorpa rote- Dödsorsak: ”Infektion och feber”.
Husar Carl Kullin var alltså en husar av stora mått och var säkerligen välkänd men när ålderdomen kom så hjälpte inte medaljen honom till en trygg ålderdom. Carl Kullin avled 65 år gammal 1827 som backstugehjon av infektion och feber i Prästkvarnen, Noltorpa rote, Björsäter, Mariestad.
I rullorna anges Carl Kållin, Carl Kullin, L. Collinär och Lars Collin. Jag har tittat även på Västgöta regemente som i fall det fanns en Carl Kullin där för Kåhlsätten men så var inte fallet. Lars Collin och Carl Kullin är sannolikt samma person. Det är inte ovanligt att fel uppstod i de militära rullorna och att de fördes över till nästa. Det är i Svenska soldatregistret som det anges att han fått tapperhetsmedalj till sjöss och att det anges vid hans avsked 1804. Jag har ännu inte hittat den grundkällan.
Läs Carl Kullins levnadsberättelse.
Carl Cullin är författarens morfars farmors mormors far.
Inlägger justerat efter publicering.
Kerstin förlorar sin man i Ryssland 1790 och finner kärleken igen
Det är inte utan att man blir imponerad av den svenska allmogen på 1700 talet, de föll och reste sig upp igen under tuffa förhållanden. Denna berättelse handlar om att soldaterna Jean Tiberg, Lars Dunder och Carl Hurtig vid andra majorens kompani (Kåkinds kompani) Skaraborgs regemente från 1700 talets mitt till dess slut.
Inte minst handlar denna berättelse om hustrun och soldatänkan Kerstin Nilsdotter som mister sin man under fångenskap i Ryssland och finner kärleken hos makens kamrat på samma kompani och om brodern som återvänder ensam.
Lars Fribergs söner och barnbarn
Tidigare i olika inlägg har jag skrivit om ryttare nr 18 Lars Friberg som stred i Pommerska kriget och som blev ”illa blaserad, undergått trepranation, varit i fångenskap”. Som trots detta kom hem till sin hustru Karin Pehrsdotter och åtta barn i ryttarbostaden Lunden i Fröjered. Sonen och soldat 894 Jean Tiberg har jag också skrivit om och regementets strapatser i Gustav III:s ryska krig 1788-1790. Samt om hans son soldat 869 Johannes Blank som stred i Gustav IV krig mot Napoleon 1805-1807 och blev skadad vid Steinhagen. Han deltog även i kriget mot Danmark och Norge 1808-18-09. Johannes Blanks son blev även han soldat, soldat 465 & 474 Johannes Kron. Johannes Kron fick dock uppleva fred. Ja just det, Jean Tibergs och Catharina Jonasdotters dotter Greta Jonsdotters make var soldat 865 Lars Fin på andra majoren kompani precis som Jean Tiberg själv hade tjänstgjort. Lars Fin deltog i kriget mot Napoleon 1813-1814 och fälttåget mot Norge 1814.
Lars Dunder och Kerstin Nilsdotter vid Skråmman
Ja det verkar ha varit fullt med krig, strapatser, död och elände för Lars Fribergs ättlingar. Häromdagen fick jag ett mejl från en läsare som berättade att Lars Fribergs son Lars även han blev soldat, inte mindre än soldat 877 Lars Dunder. Lars Dunder var soldat i andra majorens kompani (Kåkinds kompani) tillsammans med sin bror Jean Tiberg. Lars Dunder stred i 6e korpralsskapet tillsammans med sin bror sida vid sida. Någon gång under kriget så hamnar Lars Dunder i fångenskap i Ryssland och avlider där. 1790 ersätts han av en ny soldat på roten så den nyblivna soldatänkan Kerstin Nilsdotter blev tvungen att 1791 lämna soldattorpet Skråmman i Fröjered med sina tre barn.
Det tog flera år innan soldaterna som överlevde fångenskapen i Ryssland kom hem till Skaraborg igen. Det var 3 officerare och 18 soldater som överlevde och kom hem som tillhörde Skaraborgs regemente. På andra majorens kompani (Kåkinds kompani) var det 6 soldater som kom hem flera år senare efter fångenskapen.
På samma kompani som bröderna Jean och Lars fanns det en Carl Hurtig. Soldat 864 Carl Hurtig slås även han sida vid sida med bröderna fast i 3e korpralsskapet på kompaniet. Carl Hurtig blir antagen som soldat 1789-06-03 när kriget redan hade börjat. Han är med både vid generalmönstringen i Hirikovski 1879-10-15 och vid Kymenegård 1790-08-26 i Finland. Carl Hurtig kommer välbehållen hem från kriget till soldattorpet Högaruder i Norra Fågelås.
1794 så flyttar soldatänkan Kerstin Nilsdotter in hos hennes stupade mans kamrat Carl Hurtig. 1795 får de en son tillsammans. Sonen blir döpt till Lars antagligen efter Lars Dunder. Tyvärr så avlider sonen Lars endast ett år gammal. De får inga mer barn tillsammans. Carl Hurtig begär interimsavsked hos kompanichefen och beviljas avsked 1801-09-30. Kanske var Carl Hurtig klar med krig och elände eller så var det sviterna av kriget som gjorde att han inte mer var duglig för tjänst.
Carl blir torpare i torp Högaröra i Stackeryds rote, samma rote som han är född i. 1813 är Carl Hurtig fattighjon i Broholms backstuga. 1823-03-11 avlider Kerstin Nilsdotter av ålderdom i backstugan. 1838-02-20 avlider han i Kjellebotorp, Stackeryds rote, Norra Fågelås.
Jag avlutar inlägget med en bild av soldatänkan Gustava Johansdotter Kron född 1820, död 1916, 96 år gammal. Gustava Kron blev den sista soldatänkan i ättlingarna till Lars Friberg.
Lars Fin slogs i slaget vid Leipzig 1813 (del 3)
Vad hände med soldat Lars Fin och Skaraborgs regemente efter slaget vid Leipzig? Fick Lars Fin återse sin hustru Greta och sonen Anders Gustaf som precis var nyfödd när Lars lämnade soldatbostället Kuttrum i Agnetorps församling för att strida mot Napoleon och dansken?
Efter striden vid Leipzig 16-19 oktober 1813 och striden vid brohuvudet i Dessau som Skaraborgs regemente hade utmärkt sig tillsammans med jägarna ur Elfsborgs och Västmanlandsregemente tvingades Napoleons styrkor bort från tysk mark gav sig svenskarna iväg för att besegra Danmark. Vid freden 15 januari 1814 tog flera hundra års kamp mot Danmark slut och Danmark överlämnade Norge till Sverige.
Efter det korta kriget mot Danmark och under julen 1813 var Skaraborgs regemente grupperat utanför Lübeck. Regementet var drabbat av sjukdomar pga smittsamma kreatur, regementet hade 440 sjuka och 776 stridsdugliga. På julafton delades det ut dubbla brännvinsportioner för att fördriva det onda och fem shilling per man. Flera officerare tilldelades guldmedaljen för tapperhet i fält och silvermedaljer för tapperhet i fält delades ut till underofficerare, korpraler och meniga. Att få en tapperhets medalj innebar för en menig soldat 7 1/2 riksdaler i årlig pension.
Den 22 januari var det dags för regementet att tillsammans med Västgöta regemente och ryska kosacker marscherna över Elbes 30 cm tjocka is för att ta sig till Maastricht. Den 8 mars kom Skaraborgs regemente och Västgöta regemente att tillsammans med Smålands husarregemente och Kosackerna att försöka inta staden. Dock så anfaller fienden tidigt i gryningen och det blir en tre timmars lång strid innan de småländska husarerna driver fienden på flykten.
Freden och Skaraborgs regemente
Den 3 april kom de allierade fram till Paris, Napoleon fick avgå och kriget var över. Redan den 27 april 1814 börjar den svenska truppen den långa återmarschera från Bryssel där de befinner sig till Warnemunde där linjeskeppen väntade. Skaraborgs regemente klev av linjeskeppet ”Äran” i Ystad den 12 juni. 250 år av stridigheter i Europa var nu över för Sveriges del. Nu väntade snart 200 år av fred. När Skaraborgs regemente samlades i Vedum den 23 april 1813 för att bege sig till kriget var de 40 officerare, 1498 underofficerare och manskap. När regementet nådde Ystad var de 31 officerare, 1244 underofficerare och manskap.
Lars Fin och soldatsläkten
Värt att nämna är att Lars Fins svärfar Jean Tiberg slogs mot ryssen 1788-1790 som nu var allierad med Sverige och Jean Tibergs far Lars Friberg var ryttare under mitten på 1700 talet vid Västgöta kavalleriregemente och stred i Pommern mot tyskarna som nu var Sveriges allierade. Släktforskarens MM far Oskar Johansson kom 1910 att bli volontär vid Smålands husarregemente.
Lars Fin och Greta Jonsdotter
Lars Fin (född 1786) kom hem till Sverige och soldatbostaden i Kuttrum, Agnetorps församling i dagens Tidaholm igen. Lars Fins hustru Greta Jonsdotter (född1791) väntade på honom med hans son Anders Gustaf som endast var fyra månader gammal när Lars lämnade dom för kriget. Lars Fin fick dock snart lämna familjen igen för att delta i fälttåget mot Norge. Även från fälttåget i Norge kom han hem i från. Soldatfamiljen Fin växte och de fick fyra barn till i soldatbostaden. 1827-08-04 avlider Lars Fin av bröstfeber i soldatbostaden endast 41 år gammal. Hustrun Greta Jonsdotter flyttar till Ödebogården efter makens död. Greta avlider 54 år gammal av bröstsjukdom i Ödebogården.
Källa: Skaraborgs knektar och Västgöta ryttare av Bengt P Gustafsson och egen forskning.
Lars Fin slogs i slaget vid Leipzig 1813 (del 2)
Den 16-19 oktober kom Lars Fin och Skaraborgs regemente att tillsammans med 365 000 allierade möta 255 000 fiender vid slaget i Leipzig. Slaget vid Leipzig kom att bli Europas största slag före första världskriget med över en halv miljoner soldater. Slaget vid Leipzig kom att bli en överväldigande seger för de allierade en spiken i kistan för Napoleon och han styrkor. Några månader senare avsattes Napoleon och segern var ett faktum.
Nordarmén som leddes av den svenska kungen bestod av 155 000 soldater hade bestämt med ryssarna och tsar Alexander av Ryssland att de skulle mötas i Leipzig. Påväg till Leipzig den 23 september 1813 har nordarmén gått över Elbe för att jaga ut de franska trupperna ut ur staden Dessau. Den 23 september hade Skaraborgs, Elfsborgs och Skånska jägarsoldater gått in i staden. De svenska jägarna verkar ha säkrat staden men fienden lyckas göra ett anfall inne i staden. Under en tuff strid tvingnas de svenska jägarna dra sig ur staden (med i Elfsborgs jägare är släktforskarens FM FF MF soldat Petter Snygg).
Efter bakslaget i Dessau drog sig de svenska jägarna och husarerna söder om Elbe. Skaraborgs regemente tillsammans med jägarna bildade ett brohuvud med bra skydd och de var redo för nya strider. Skaraborg, Elfsborg och Västmanlands regemente satte ihop en jägartrupp tillsammans med 140 Elfsborgare. Skaraborgs regemente var tillsammans med sina kollgor reda att möta Napoleon. Den svenska generalen Sandell ger order att Skaraborgs regemente skall göra omedelbart göra motstöt mot fiendens anfall. Skaraborgarnas motanfall med fällda bajonetter tvingar fienden att dra sig tillbaka. Under motanfallet tar Skaraborgarnas ammunition slut och med hjälp av svenskt artilleri drar de sig tillbaka till brohuvudet och försvarsställningarna.
Efter striden får chefen för trupperna ur Skaraborgs regemente överste löjtnant Krister Posse rejält med beröm av general Sandell. Generalen sa:
”med särdeles rådighet och skicklighet förde befälet över Skaraborgs regemente”.
Generalen skriver om Skaraborgs soldater och befäl:
”Samtliga så av befäl och manskap hava uti denna affaire ådalagt de mest hedrande prov av nit och mannamod. Dock kan jag icke underlåta att anmärka manskapets överdrivna iver och hetta att vilja skjuta ofta utan föremål”.
31 880 skott hade avlossats under striden. Svenskarnas förluster var 48 döda och 238 sårade. Hälften av förlusterna var Skaraborgs regementes. Flera av befälet vid regementet dog. Däribland löjtnant Arnell vid Skånings kompani som stupade av en kula i pannan. Efter striden vid brohvudet så gav fienden upp försöken att ta brohuvudet. Fienden fick senare dra sig tillbaka från sina ställningar och Skaraborgs regemente gick därefter in i Dessau den 7 oktober 1813. Den 16 oktober når Nordarmén Leipzig och tre dagar senare så har Napoleon förlorat slaget och förlorat 72 000 i döda, sårade och tillfångatagna. De allierade förlorade 54 000 i döda, sårade och saknade. Sveriges förluster vid slaget i Leipzig var mycket små. Det finns källor på 178 till 310 man.
Källa: Skaraborgs knektar och Västgöta Ryttare av Bengt P Gustafsson, Svensak krig 1521-1814 av Ulf Sundberg och egen forskning.
Lars Fin slogs i slaget vid Leipzig 1813 (del 1)
Soldat 895 Lars Fin för Kåkinds kompani, Skaraborgs regemente var med och stred i Sveriges sista krig mot Napoleon. Karl Johans krig mot Napoleon 1813 – 1814 kom att lägga grunden för alliansen med Ryssland och 200 år av fred för Sverige.
Lars Fin och Skaraborgs regemente blev 1813 kallade att gå i krig med Kung Karl Johan. Kungen beordrade att 30 000 man skulle skeppas över till kontinenten för att strida mot Napoleon. Den 24 mars börjar kungen skeppa över trupp till Stralsund och Wismar. Kungen kommer själv till Stralsund några dagar senare. Fältmarskalken Curt von Stendingk leder de svenska trupperna under kungen. Sverige går i krig tillsammans med England, Ryssland, Österrike och flertalet tyska stater. Tillsammans bildar de tre arméer Den första består av 240 000 man, den andra består av 90 000. Den tredje armén leds av kung Karl Johan och kallas nordarmén. Nordarmén består av 155 000 man.
På motståndarsidan står Frankrike och Danmark. Sveriges mål var att erövra Norge och bidra till Napoleons fall. Napoleon blir avsatt från tronen den 3 april. Redan den 27 april 1814 börjar den svenska truppen den långa återmarschera från Bryssel där de befinner sig till Sverige. i slutet på juli kommer de sista svenska soldaterna hem till fäderneslandet och Lars Fin och hans regementskamrater får återse sina familjer. Med detta så återkom aldrig svensk trupp till kontinenten. 1200 svenska soldater avled under kriget 1813-1814. De flesta dog av sjukdomar och inte av fiendens kulor och svärd. Den 30 maj avslutas kriget med freden i Paris och Frankrike erkänner Norges förening med Sverige.
Slag: Gross Beeren 23 augusti 1813, Dennewitz 6 september 1813, Leipzig 18-19 oktober 1813. Allierade segrade i alla slagen. Sverige stred ensamt vid Bornhöften 7 december 1813 med en svensk seger som utgång.
Lars Fin var gift med släktforskarens MF FM FF fars dotter Greta Jonsdotter Fin.
Källa: Svenska krig 1521-1814 av Ulf Sundberg och egen forskning.
Rötter i Dimbo från 1600-talet
Med stor spänning och envetet forskande så har vi hittat att Åbom släktens äldsta rötter kommer i från Dimbo. 1706 föds Anders Larsson i Kulan, Dimbo av föräldrarna Lars född 1683 och Ingrid född 1680.
Vi är idag 10-11 generationer bort från när Lars och Ingrid levde i Kulan. Lars och Ingrid födde sonen Anders Larsson som bildade familj med Elin Jonsdotter född 1704 (forskning pågår). Med deras fem barn bodde de i Bäckgården. Anders avlider 1773 i Bäckgården 67 år gammal av rödsot (oklart vart Elin tar vägen).
Anders Larsson och Elins Jonsdotters dotter Ingegerd Andersdotter föds 1746 och gifter sig med Bengt Andersson född 1750. Som 16 åring 1767 arbetar Bengt Andersson som dräng i Bäckgården hos Ingegerds föräldrar. De fick tre barn tillsammans och bodde tillsammans i Kulan från 1776. 1805 avlider Bengt 55 år gammal av lungsot. 1820 avlider Ingegerd 73 år gammal av ålderdom. Båda avlider i Kulan.
Bengt Andersson föddes i Skräddaregården av föräldrarna Anders Bengtsson född 1722 och Elin Bengtsdotter född 1723. Anders Bengtsson fick två barn med Elin Bengtsdotter. Anders Bengtsson dör (oklart när) och Elin bildar familj med en ny man och får två till barn i Skräddaregården.
Bengt Andersson och Ingegerd Andersdotters son Anders Bengtsson född 1776 gifte sig med Maria Svensdotter född 1784 i Varv (forskning pågår). 1810 flyttar Maria Svensdotter in i Kulan och hennes man Anders Bengtsson 33 år gammal tar över gården av sin far Bengt Andersson. 1827 avlider Anders Bengtsson 50 år gammal av kolik (vad som händer med Maria är oklart). Anders Bengtsson och Maria Svensdotter föder dottern Cajsa Andersdotter 1822.
Cajsa Andersdotter gifter sig med Johannes Andersson som senare fick namnet Åbom. De fick sex barn tillsammans, där ibland Gustaf Åbom som är min morfars farfar. Alla ättlingar till Gustaf Åbom finns fram forskade.
Om forskningen
Prästerna i Dimbo under slutet på 1600 talet och under 1700 talet använde inte alltid året en person var född utan skrev hur gamla de var vid tillfället som boken fördes vilket försvårar och mer kontroller behövs för att undvika fel. Det framkommer inte när personer flyttade mellan gårdarna vilket gör det svårt att veta vart personerna tog vägen.
Läs mer om min morfar Rune Åboms anfäder:
Farfar och farmor: Anders GUSTAF Johansson Åbom och Augusta CHARLOTTA Kron
Farfars far och mor: Johannes Andersson Åbom och Cajsa Andersdotter
Farfars farfar och farmor: Anders Jonsson och Stina Carlsdotter
Farfars morfar och mormor: Anders Bengtsson och Maria Svensdotter
Farfars morfars far och mor: Bengt Andersson och Ingegerd Andersdotter
Farfars morfars farfar och farmor: Anders Bengtsson och Elin Bengtsdotter
Farfars morfars morfar och mormor: Anders Larsson och Elin Jonsdotter
Farfars morfars morfars far och mor: Lars och Ingrid
Ättlingar till Gustaf Åbom och Charlotta Kron i Velinga
Då var sammanställningen av hemmansägaren Gustaf Åbom och soldatdottern Charlotta Krons ättlingar klar. Jag har genom församlingsböckerna och Sveriges folkbokföring för 1970, 1980, 1990 försökt att sammanställa vart deras 6 barn tog vägen och vilka deras barnbarn och barnbarns barn är. Dokumentationen är fram till 1990. Jag har även lagt till kort från platser som Gustaf och Charlotta levt.
Är du en del av denna släkt så hör av dig så skickar jag dig sammanställningen.
Vackra Suntak i Västergötland
I helgen som gick tog vi oss en tur med husbilen genom Västergötland. När vi kom fram till byn Suntak i Tidaholm var vi bara tvungna att stanna. I Suntak hamnar man mitt den svenska historien. Här finns ett gravfält från järnåldern, en kyrka från medeltiden, en fin gård från 1700-talet och Mariebergs Herrgård där många statare har arbetat.
Det var riktigt spännande att besöka byn Suntak. Inte minst när man står utanför Suntaks gamla kyrka och i sitt inre kan se sin anfader soldat Johannes Kron stå utanför kyrkan med sina rotekamrater och exicera med sina gevär på söndagen, hans fru och barn passerar stolt sin man och far påväg in i kyrkan som byggdes 1130.
Johannes Kron kom från en soldatfamilj som tjänstgjort i fyra generationer och byn kände säkerligen till den soldatsläkt han kom i från. Hans far Johannes Blank slogs mot Napoleon 1805 och att han hade blivit sårad i kriget men trots detta stred han även mot Dansken 1808. Historierna om hans farfar torde också ha vandrat runt i byn. Hans farfar Jean Tiberg slog mot ryssen 1788 och hans farfars far ryttaren Lars Friberg stred i Pommern 1757 och hamnade i Preussisk fångenskap 1760.
Johannes krons morfars far Jon Jonsson föddes i Suntak 1727. Johannes Kron var soldat under Nohlgården i Suntak år 1844-1859 och han avlider här 1874. Hans fru Gustava Johansdotter flyttade i från Suntak efter makens död till dottern Augusta Charlotta (min morfars farmor) i Äbbarp, Brogården. Gustava levde ett långt liv. Hon dog 1916, 96 år gammal. Deras fem gemensamma barn föds i soldatbostaden. Hans två första hustrur och hans äldsta son Johan avlider i soldabostaden. Gustavas svärson Anders Gustaf Åbom (min morfars farfar) arbetade som dräng under olika gårdar och senare som torpare under Mariebergs Herrgård från 19-30 års ålder (1882-1900). Anders Gustaf och hans fru Augusta Charlotta födde fem av sina sex barn i Suntak. Deras äldsta som Gustaf kommer senare att arbeta som dräng och statare under Mariebergs Herrgård 1909-1919.
Mormors moster Elin Sofia Andersson f 1888, d 1976 och hennes man Sven Oskar Johansson f 1890, d 1976 flyttar till Suntak och ligger begravda vid Suntaks nya kyrkogård i en fin familjegrav.
Att göra sin historia levande
Vad handlar släktforskning om egentligen? Handlar det bara om att sitta vid datorn och titta på gamla kyrkböcker och skriva ner en massa namn och datum från förr? För mig handlar släktforskning om så mycket mer. För mig handlar det om att se sig själv och de som gått före i ett historiskt sammanhang. Att binda samman de händelser som skett i Sverige och utomlands med sin familjs liv. Inte minst förstå vad de som gått före fått uppleva, hur var det att leva i byn, vad hände i familjerna, hur var det att leva förr. Förr mig är släktforskning något levande.
Jag hade förmånen att få uppleva många år tillsammans med mina mor och farföräldrar och även min morfars mor. Jag förstod redan som ung att min morfars mor verkligen levde i en tid som inte var som den jag levde i. Nora hon växte upp i en stor familj, de var 14 syskon. De levde sitt liv som man gjorde på den tiden i Skaraborg. Man var piga, dräng och så småningom kanske arrenderade en gård. Hade man tur fick man ärva en bit mark eller kunde köpa sig en gård. Många arbetade på de olika gårdarna runt byarna i Vartofta härad som torpare och statare. Man träffade sin kära när det var dags för den årliga potatisplockningen på gårdarna.
Tittar man hur Nora´s farfar hade det så förstår man att det inte var lätt att leva i Sverige. Tre av hans söner valde att emigrera till N Amerika. Det var inte så säkert att man ens kom fram till det förlovade landet. En av Nora´s farbröder dog på resan, en dog redan efter ett år i Amerika och en klarade sig och bildade en stor familj. Det var inte självklart att man stannade kvar i Sverige och sin hembygd. 1851-1910 emigrerade 1 170 456 människor från Sverige, 928 197 av dessa var landsbygdsbor. 57 254 emigrerade från Skaraborgs län dessa år. 54 802 av Skaraborgarna hamnade i Amerika. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Massutvandring-till-Amerika-slag-mot-befolkningen/
Nora träffade sin man Karl när de arbetade som dräng och tjänarinna på Kungsgården i Vättak. Här kom senare min morfar att arbeta och bo i drängstugan. Karl han var en fantastiskt snäll man men tyvärr så fick han polio och blev lam när morfar precis hade fötts och när Nora var gravid med morfars bror. Det blev inte som de hade tänkt sig. De var tänkt att de skulle ta över Karl´s fars gård. Men det gick inte längre. Här möter man i den nära historien hur det var förr. Att få sjukvård var ingen självklarhet, att få ekonomisk hjälp var inte tänkbart. Nora fick slita hårt. Karl körde vagnen de lånat, pojkarna sprang och plockade in den ved som fanns att tillgå på marken så de kunde elda hemma i huset. Ja Nora levde som man levde förr. Jag minns Nora med stor värme. Hennes saft, sylt och gelé hade en underbar smak och gjordes med kärlek. De stickade strumporna med en tia på julafton tog man emot med tacksamhet.
För mig är det enormt spännande att binda ihop de berättelser man hört med vad som står i kyrkböckerna. Vilka årtal var det som de bodde på de olika platserna. Inte minst åka ut till de platser man minns och de nya man hittar i kyrkböckerna för att fotografera. Att hitta en torpgrund, lämningar från en backstuga från förr är helt magiskt. Att titta i gamla fotoalbum, brev, julkort, konfirmationskort och böcker om vad kossorna hette och hur mycket de mjölkade gör att man hittar nya ledtrådar, nya ansikten som man inte sett men som sannolikt kommer att dyka upp i sin forskning längre fram.
Funderar du på att börja släktforska så passa nu på att anmäl dig till en kurs!
Asmundskvarns soldatboställe Vättak
I våran sommarresa i fädernas fotspår så var det dags att hitta vart Asmundskvarns soldatboställe i Vättak hade legat. I soldattorpet hade min morfars mormors styvmors morfar Gevärshantverkssoldat Anders Gustaf Bergqvist bott och tjänstgjort som soldat nr 457 för Wartofta Compagnie Skaraborgs regemente 1870-1901.
Vi åker ut till Asmundskvarn och träffar Christer och hans hustru som bor i Asmundskvarn idag. Det visar sig snart att våra familjer känt varann i generationer och att Christer häromdagen träffat min morfars bror Kurt som inte är mindre än 85 år gammal. Christer berättar att soldatboställets nummerskylt finns i folajen på Gimmene Herrgård. Christer berättar vart soldattorpet hade legat. Det visade sig att det hade varit granne med min morfars barndomshem, Bronan i Vättak. Soldattorpet ”Smes” hittar du i det som idag kallas Sunds verkstad, tvärs över Kvarnen i Vättak,
Gevärshantverkssoldat Anders Gustaf Bergqvist
Den 1870-10-11 blev han antagen som soldat Nr: 457 för Vartofta kompani (3:e kompaniet) vid N:o 9 Kungliga Skaraborgs Regemente. Asmundskvarn soldatboställe i Gimmene rote. Han står som gevärshantverkssoldat vid mönstringsmötet 1885. Vättak, Tidaholm, Skaraborgs län, Sverige. Den 1901-11-01 Tog han avsked som soldat med betyget ”tjänt utmärkt väl” i Vättak, Tidaholm, Skaraborgs län, Sverige. Han dog 1905 31/1 på Falköpings lasarett (skriven i Asmundskvarn): ”nedföll från en telefonstolpe.”
Anders Gustaf Bergkvist var den näst siste soldaten vid Asmundskvarns soldatboställe. Den sista boende var hans dotter Märta Sofia Bergkvist med dotter inflyttad 1914. Märta Sofia titulerades allmänt för ”Smesmoster”.
Källa: Egen forskning
Soldattorp 457 Wartofta Compagnie Skaraborgs regemente 1686-1924
för Asmundskvarn, Nohlgården och Ödegården, Vättak.
Första och sista soldaten
Den första soldaten för nr 457 var Lars Persson, antagen 1686 i juni. Den sista soldaten var Johan Valfrid Hermansson Standar, f 1881 30/8, antagen 1901 13/4, befodrad 1918 11/5 till korpral och 1931 6/3 till furir, erhållit 1929 Svärdsmedaljen, avsked 1941 1/11. Utflyttade 1924 från Hångsdala sn till Skövde.”
Soldater i krig
Det är inte utan att Vättak fick betala ett högt pris för de krig som Sverige deltog i. Av de 19 soldater för nr 457 Asmundskvarn Vättak från 1686-1941 deltog fyra av dem krig. Endast en soldat av de fyra överlevde. Det är troligt att även ytterligare två eller tre soldater med nr 457 avled i militärtjänst. Nr 457 deltog i krigen: Pommern, Finland, Danmark-Norge och mot Napolen.
Överlevde krig:
Lars Andersson Kind antagen 1791, bevistade kriget mot Danmark-Norge 1808-1809 och Kriget mot Napoleon 1813-1814, avsked 1815.
Avled i krig:
Anders Ingelsson Valsten antagen 1730, var 1742 kommenderad på galären Åkerhielm, död 1742-10-16 under återmarschen från kriget i Finland.
Anders Spjut antagen 1757 i november, död 1759-02-10 under kriget i Pommern.
Bengt Rosengren antagen 1777-11-05, död 1789-11-22 under kriget i Finland.
Oklart om dessa avlidit i krig eller av annan orsak:
Mikael Aurell antagen 1709, död 1710 i Göteborg
Erik Aurell antagen 1711, död 1712 i Göteborg
Måns Svensson Fromberg antagen 1743-03-11, död samma år 19/8.
Avförda och rymda
Soldat Lars Mattsson antogs 1688 och avförd året därpå då han inte kom till generalmönstringen. ”håller sigh undan, måste uppletas och igentagas efter alleredes 20 D:r S:mt af denna Rote tagit”. Gustav Johansson Trygg (son av soldaten Johan Trygg för nr 569) antagen 1843, avförd 1871-07-26 då han rymt till Amerika.
Källa: Den indelta Armén i Vartofta Härad, sid 360-361 och egen forskning
Läs om:
Familjen Gevärshantverkssoldat Anders Gustaf Bergqvist, Kristina Elg och Anna Sofia Lindgren
Om Gevärshantverkssoldat Anders Gustaf Bergqvist militära tjänstgöring
Ingen julefrid i Asmundskvarns soldatboställe
Ingen julefrid i Assmundskvarn soldatboställe, Vättak
Gevärshantverkssoldat Anders Gustaf Bergqvist tjänade troget som soldat vid No 9 Kungliga Skaraborgs Regemente, Vartfofta kompani för Gimmene rote. I soldatbostället Assmundskvarn, Vättak, Tidaholm förlorade han sin första hustru och två av deras barn. Med hans andra hustru förlorade de två söner under två jular i rad.
När man läser och ser på filmer som beskriver Sverige från mitten på 1800 talet och en bit in på 1900 talet så slår det en verkligen vilka tuffa tider det har varit i Sverige. Några valde att stanna i Sverige, andra valde att utvandra till N. Amerika. Under missväxtåren 1868-1869 så arbetade Anders Gustaf som dräng på Gimmene säteri. Året därpå tog han värvning för samma rote och blev soldat No 457 i soldatbostället Assmundskvarn, Vättak.1885 står han som gevärshantverkssoldat i mönsterrullan.
Precis som i filmerna och böckerna av Vilhelm Moberg om soldat Rasken och Karl-Oscar i Utvandrarna och Nybyggarna så möter man Anders Gustaf och hans släktingars verklighet runt dagens Tidaholm. Anders Gustafs familj möter livets motgångar i soldatbostället.
Hans första hustru avlider endast 39 år gammal i ”lunginflammation”. Anders Gustaf själv avlider endast fyra år efter avslutad tjänst. 1905-01-31 dog Gevärshantverkssoldat Anders Gustaf Bergqvist i Assmundskvarn, Vättak, Tidaholm, Skaraborgs län, Sverige, 58 år gammal. Han blev begravd 1905-02-12 i Vättak, Tidaholm, Skaraborgs län, Sverige. Dödsorsak: ”Nedföll från en telefonstolpe”. Han avled på Falköpings lasarett.
1935-08-28 dog hans andra hustru Anna Sofia Lindgren i Velinga ålderdomshem av ”ålderdomsavtyning” 83 år gammal.. Hon var skriven i Assmundskvarn Vättak, Tidaholm, Skaraborgs län fram till sin död. Hon blev begravd 1935-09-08 i Vättak, Tidaholm, Skaraborgs län, Sverige.
I Assmundskvarn, Vättak bodde familjen från 1870 till 1935. Anders Gustaf var den siste soldat som bodde i torpet. Hans dotter Märta Sofia flyttar in i soldatbostället 1914 med sin dotter.
Ända fram till 1990 fanns släkten boendes i Gimmene. Min morfar Rune Åbom föräldrahem Bronan, Vättak låg i Gimmene. Många av släktingarna under 1900 talet har arbetat på Gimmene säteri.
Släktförhållanden: Gevärshantverkssoldat Anders Gustaf Bergqvist, Kristina Elg och Anna Sofia Lindgren. De är författarens morfar Rune Åbom mormors (Elin Maria Johansson Wahllöf) styvmors (Beda Sofia Berg) morfar (Anders Gustaf Bergqvist) och mormor (Kristina Elg) och Anders Gustaf Bergqvist andra hustru Anna Sofia Lindgren.
Läs hela levnadsberättelsen om Anders Gustaf Bergqvist, Kristina Elg och Anna Sofia Lindgren
Läs om Gevärshantverkssoldat Anders Gustaf Bergqvist militära liv