Bland torpar- och soldatfamiljer i hjärtat av Västergötland
Efter snart 8 år, 170 inlägg, 130 sidor och över 110 000 besökare är det dags att byta domän. Mina rötter flyttar till www.minarotter.nu för att kunna presentera släktforskningen på ett mer attraktivt sätt.
minarotter.wordpress.com kommer att vara uppe ett tag till för att sedan pekas om till www.minarotter.nu
Varmt välkommen att fortsatt följa mina rötter i hjärtat av Västergötland!
Hälsningar
Mattias
Den ärrade krigsveteranen Anders Broberg kom den 28 februari 1710 stå i centern av den Svenska armén på 14 000 man. I centern av armén (mellan Ringstorp och Berga) står Älvsborgs regemente med sina två bataljoner tillsammans med 20 ytterligare infanteribataljoner.
När Anders tittar till väster (vid Ringtorpshöjden) så ser han bland annat fanan till Riksänkedrottningens livregemente till häst med sin åtta skvadroner, han ser Upplänningar och Smålänningar. Till öster (vid Brohusen) ser Anders fanorna från Västgöta- och Östgöta kavalleriregementen. Smålands husarregementes hästar står och trampar tillsammans med Östgötar och Skåningar till häst. Så långt allt gott.
På andra sidan ser Anders fanor han aldrig tidigare har sett. Den danska armén står uppställd med lika många män som Sverige. De 32 danska kanonerna låter skräck injagande. Jorden skvätter omkring och de 22 svenska bataljonerna börjar bli ivriga att köra dansken ur Sverige en gång för alla.
Anders och Älvsborgarna har ett stort problem. På deras ena sida har dom inget skydd av infanteri och mitt framför dom står 2 bataljoner av danska elitsoldater. En hel grenadjärkår verkar det som att Älvsborgarna kommer att få möta man mot man.
Älvsborgarna utmärker sig under slaget
I Stenbocks rapport till konungen kan man läsa om Älsvborgarnas ”långvariga och hårdnackade kamp med de danska grendiernerna”:
”Den högra flygelns kavalleri, kommenderadt af generallöjtnant Meyerfelt och h. generalmajor grefve Ascheberg, attackerade i detsamma också fiendens venstra med oförliknelig bravour och tapperhet, hvarmedelst icke allenast fiendens sqvadroner blefvo öfver ända kastade och på flykten till Helsingborg förjagade, utan ock blef h. generalmajor Sparfelds regemente, som stod ytterst på höger af infanteriet och träffade med det danska grenadiergardet, igenom förbemälte h:rar generalers försigtige och brave konduit, märkeligen sekonderadt, hvartill överste Schommer med dess sachsar, som sig under denna bataljen helt manligen betedde, kom att gifva förberörde grenadiergarde en stark salva uti den högra flanken, hvarmedelst de, således å bägge sidor trängde, obligerades att vända ryggen och rymma fältet, retirerandes sig inom förr omtalte deras retranchement”.
Efter striden fann man att fanan vid överstelöjtnantens kompani var genomskjuten inte med mindre än 30 skott och att föraren som bar fanan fick flera skott genom kläderna samt två blessyrer.
Älvsborgs regementes förluster:
Stupade Älvsborgare:
4 officerare: major Georg Miles Fleetwood, löjtnanterne Reinhold Rabe, Nils Munk och Arved Elfman
2 underrofficerare: sergeant Wilh. Järnsköld, rustmästare Axel Wettervik
94 soldater och korpraler
Sårade Älvsborgare:
7 officerare: kaptenerna Carl Georg Silfversvärd, Hans Friberg, regementsqvatertermästaren S. Reutervall, löjtnant Glömberg, fänrikarne Carl Littman, Erik Falk och Björkman (Björkman avled den 17 Mars).
2 trumslagare och pipare
252 soldater och korpraler
Älvsborgarna led slagets största förluster
Ytterligare officerare, underofficerare och soldater som sårats under striden kom senare att avlida. Älvsborgs regemente kom att förlora 1/3 av av sina två bataljoner. Älvsborgarnas förluster motsvarar 22 % av det svenska infanteriets totala förluster. Totalt räknar man att det dog 895 svenskar och 2098 sårades. På dansk sida dog 1500, 3500 sårades och 2677 togs tillfånga.
Hemmarsch och rekryteringsmöte i Borås
Under dess att regementet låg i kvarter avled 157 av sjukdom och under hemmarschen som startade i maj avled ytterligare 22 man eller rymde. Regementet hade vid rekryteringsmötet i Borås den 3 juni 401 man närvarande, 183 var kvar sjuka i Skåne, 200 man (25 från varje kompani) var kommenderade till flottan. 35 soldater låg sjuka hemma i torpen.
Anders Broberg och Ås kompani
Hur gick det för Anders Broberg och hans kamrater på kompaniet? 28 000 soldater och ett 60-tal kanoner har skjutit på varandra en hel dag och regementet fick slagets största förluster. När slaget är slut så har Anders ännu en gång som genom ett mirakel överlevt. Han kommer ända hem till hustrun och barnen i Hällstad. Det är långt ifrån alla på Ås kompani som kommer undan med livet i behåll.
På bilden från rullan 7-8 juni 1710 kan man läsa om två av Anders närmsta grannar och som varit med Anders sedan början av hans soldatliv. Nu får Anders komma hem och berätta för änkorna vad som hände med deras makar.
Ås kompani, soldatnummer 530 och 531. Rullan från 7-8 juni 1710 (bild från http://www.ra.se)
Efter rekryteringsmötet den 3 juni så har Ås kompani precis som övriga regementet redan fyllt upp de flesta vakanserna med nya rekryter.
Summeringen av Ås kompanis bemanning 7-8 juni 1710 (bild från http://www.ra.se)
Anders Broberg är författarens FF FF FF F.
Källor: Rullan 1710, Otto Mannerfelts anteckningar om Kongl. Elfsborgs Regemente, egen forskning.
Rencontern vid Wiborg 27-28 oktober 1706
I mars 1706 var det dags för en ny kommendering till Karlskorna och flottan. 225 Älvsborgare kom att tjänstgöra på Amiral Ankarstjärnas eskader. Flottan gav sig iväg för att blockera Finska viken.
I oktober ökar dramatiken avsevärt för eskadern då ryssarna hade omslutit Viborg med 200 lodjor. Amiralen skickar två espingar med 200 man däribland Älvborgare. Natten mellan den 27 till 28 oktober var vädret var dåligt och den främsta espingen blev överfallen och erövrad av ryssarna. Av dom cirka 90 man som var ombord så blev 80 soldater och officerare dödade eller fångna däribland Älvsborgaren löjtnant Rudolf Jernsköld. Endast en handfull soldater kunde rädda sig till den andra espingen. Den andra espingen slogs tappert tillbaka och sänkte fyra lodjor. Förlusterna på denna esping blev 20 man sårade och 9 blev skjutna till döds.
Älvsborgarna led stora förluster
Älvsborgarna förlorade 34 soldater och fältväbel Johan Magnus Silfversvärd under natten 27-28 oktober. Älvsborgarna kom först åter till land i december och då hade förlusterna för Älvsborgarna blivit cirka 100 man. Älvsborgarna hade alltså omkring 50 % förluster under denna kommendering.
Kommenderingar till sjöss 1707 och 1708
Även 1707 blev 225 Älvsborgare återigen kommenderade till flottan. 1707 var Älvsborgarna inte med i någon drabbning men sjukdomar tog 80 Älvsborgares liv detta år. 1708 var Älvsborgarna med och bland annat blockerade Sankt Petersburg. 60 Älvsborgare miste livet under kommenderingen 1708
Anders Broberg och Ås kompani
När jag läser igenom generalmönstringsrullan för 1708 så fram kommer det tydligt att Ås kompani förlorade soldater vid kommenderingen till Viborg 1706. Huruvida dom var med på epingarna som stred mot ryssarna under natten 27-28 oktober framkommer inte. De förlorade även soldater under kommenderingen 1707.
Anders Broberg är författarens FF FF FF F.
Källor: GMR 1708, Otto Mannerfelts anteckningar om Kongl. Elfsborgs Regemente, egen forskning.
Anders Broberg och Ås kompani hamnade i ett inferno av eld när de försökte att landstiga på ön Retusari klockan 06:00 den 15 juli 1704. Bilderna från D-dagen och Omaha Beach kommer genast på min näthinna när jag läser om vad som hände Anders och hans kamrater. Det är inte mindre än ett mirakel att Anders överlever.
Älvsborgare skickas till ön Retusari 1704
I december 1704 kom order att 225 Älvsborgare och befäl skall gå till Karlskorna. I maj 1705 gick ”7 skepp, 5 fregatter och 10 mindre fartyg med besättning av 2345 man och 450 soldater från öfverstarne Sparfelds och Patkulls (Elfsborgs och Vestgötadals) regementen” till ön Retusari. På ön fanns ett kastell av sten och på båda sidorna ner mot stranden fanns det batteri. Mitt emellan låg den ryska flottan till försvar av ön.
Klockan 06:00 på morgonen den 15 juli kom den svenska eskadern fram till ön och infanteriet gick över till mindre båtar för att kunna landstig på ön. När båtarna hade kommit på 50 stegs avstånd från stranden så går de samtliga på grund och tog in vatten. När soldaterna hoppade i vattnet så finner dom att under de första fem-sex stegen så gick vattnet över halsen på dom. De gjorde allt de kunde för att hålla sig flytande i sina tunga yllerockar, musköter och värjor. När de låg där i vattnet endast 50 steg från stranden så var det inte bara mot vattnet dom kämpande utan batterierna hade öppnat eld och på stranden stod ”några hundra ryssar” som på nära håll sköt mot de hjälplösa soldaterna.
Ankarstjärna skriver i sin rapport
”såväl officerarne som de gemene voro väl intentionerade och sökte i det yttersta att kunna komma i land och göra sin devoir, men som omöjligheten var emot och Gud så ej behagade”
Förlusterna blev betydliga för svenskarna. För Älvsborgarnas del så stupade 95 soldater. Officerarna löjtnant Jean Uggla och fänriken Gustaf Adolf Fleetwood blev fångna. 8 underofficerare stupade däribland sergeant Gabriel Nyberg, förare Henrik Sotberg, rustmästarne Krabbe Sjöfding och Johan Hägdvall. När den svenska flottan lämnade Finska viken i slutet av oktober så hade Älvsborgarna förlorat totalt 170 soldater.
Ås kompani deltar i Retusari med stora förluster
När man tittar igenom 1708 års generalmönstringsrulla för Ås kompani så ser man klart och tydligt att kompaniet fick stora förluster vid ön Retusari. Man kan läsa på den ena sidan efter den andra om Ås soldater som stupat vid ön och där rotarna har blivit ersatta med nya soldater
Soldater för No 509 i Rångedala mister livet 1705 i Retusari och 1706 troligtvis ute i Finska viken på väg till Viborg. (Bild från http://www.arkivdigtital.se)
Anders Broberg är författarens FF FF FF F.
Källor: GMR 1708, Otto Mannerfelts anteckningar om Kongl. Elfsborgs Regemente, egen forskning.
1697 i december klev Anders Larsson fram inför kompanichefen för Ås kompani Capitein Nills Elfwencrona som noggrant besiktade drängen Larsson innan han gav order till mönsterskrivaren att skriva ner att Anders Larsson nu har approberats som soldat 532 och får soldatnamnet Broberg.
Det var nog med skälvandes ben och rak rygg som Anders stod inför sin blivande kapten. Snart skulle Anders få tillträde till soldattorpet för Snygge rote i Hällstad. Med sig till soldattorpet hade Anders sin nygifta hustru Anna Svensdotter. Ännu hade de inte fått några barn så de såg fram emot att få höra barns fotsteg i det lilla torpet.
Anders Larsson Broberg antas som soldat i december 1697 (bild från http://www.arkivdigital.se)
Anders blev knekt i en mycket spännande tid som det 322 år senare fortfarande talas om och skrivs böcker om. Han kom att få vara med i kommenderingar till sjöss, delta i den dramatiska landstigningen Retusari 1704 där 95 Älvsborgare stupade. 1710 är Anders med i slaget vid Helsingborg som blev en stor seger för Sverige men där Älvsborgs regemente led de största förlusterna under slaget. Inte minst så klarar sig Anders under pestens härjningar i Helsingborg som kom efter slaget. Låt oss följa Anders och Älvsborgs regemente från att Anders blir approberad till att han blir demiterad från sin tjänst i maj 1712.
Starten för Älvsborgs regemente i det stora nordiska kriget
I augusti 1699 fick Älvsborgs regemente order från konungen att samtliga soldater skulle inställa sig och inga undantag fick beviljas och att regementet skulle vara berett att som marininfanteri landstiga i Jutland.
Kommenderingar till sjöss
I november gick 2a majorens kompani ner till garnisonen i Göteborg men fick omedelbart order att vara marschfärdiga. Fyra av regementets kompanier tillsammans med de Bohusländska dragonerna skulle hamna under flottans befäl. Regementschef överste Sparfeldt fick order att med fyra kompanier och fyra kanoner skulle landstiga i Jutand vid Aalborg för att ”befästa inloppet till Limfjorden och brandskatta der i trakten”. Trots kungens planläggning och alla ordrar som gavs så blev de flesta soldater hemma vid sina rotar.
Regementet fick mellan åren 1703 och 1709 årliga kommenderingar för tjänstgöring i flottan. Under dessa kommenderar kom många Älvsborgare att mista sina liv. Även Ås kompani deltog vid dessa kommenderingar och säkerligen Anders också.
Älsvborgare vid Narvas mynning 1703
Ryssarna kom i början av 1703 att förstöra Nyens skans nära Nevaflodens mynning och tränga in i Sverige på båda sidorna av finska viken. 200 Älvsborgare med befäl fick order att gå till Karlskorna för att ingå i en eskader av fregatter. I Juni 1703 så går eskadern till Narvas mynning och lyckas få in livsmedel och förnödenheter till fästningen som var i blockad. När eskadern kom hem efter detta uppdrag så hade 40 Älvsborgare mist sina liv.
Kommendering till sjöss 1704
I mars 1704 blev 150 man med befäl kommenderade till Karlskrona och flottan. I maj anlände Älvsborgarna med flottan till Finska men flottan misslyckades att undsätta Narva och skada Sankt Petersburg. På ön Retusari lyckades flottan den 9 juli storma två av ryssarnas batterier. Under denna kommendering stupade 40 Älvsborgare.
Huruvida Ås kompani var med vid Narvas mynning 1703 och kommenderingen 1704 är för mig i skrivandes stund oklart men i generalmönstringsrullan för 1708 så framkommer det att kompaniet har förluster dessa år.
Anders Broberg är författarens FF FF FF F.
Källor: GMR 1708, Otto Mannerfelts anteckningar om Kongl. Elfsborgs Regemente, egen forskning.
Efter år av släktforskande så är nu första släktboken klar. Det känns märkligt att efter så många timmars skrivande nu vara klar med boken.
Släkboken: Kinnarummasläkten under fem århundraden handlar om min farmors föräldrar Johan Algot Johansson född 1881-07-09 i Sjöbo Södergården, Kinnarumma och Jenny Hildegard Persdotter 1886-03-24 i Grannäs, Redslared. Boken är just nu publicerad som en e-bok med släktträd och en sammanställning av alla ättlingar.
Att få följa en släkt från idag till mitten av 1600-talet är en spännande resa genom enskilda människor och familjers liv. Inte minst att få lära känna socknens historia och se att sin släkts liv gå han i hand med Sveriges historia. Det blir så tydligt att släktens historia inte går att skilja från Sveriges historia.
Släktboken: Kinnarummasläkten under fem århundraden av Mattias Åbom
I boken kan man läsa om grenadjären Lars Gunnarsson vid Jönköpings regemente som var med vid Fredrikstens fästning när vår kung Carl den XII stupade den 30 november 1718. Man kan läsa om när jägarsoldaten Petter Kind vid Älvsborgs regemente och hans kamrater som var med och slogs mot Napoleon och omnämns för kungen för sin tapperhet. Inte minst kan man följa de många strävsamma liv som kämpade för att få ihop livet vid det lilla torpet eller backstugan. Du kan läsa om den fasansfulla berättelsen när rödsoten drog fram och tog 40 människor liv under tre månader. Om hur två föräldrar förlorar alla sina tre barn under 10 dagar.
Berättelsen om hur tre barn på 13, 11 och 7 år blir föräldralösa och blir lämnade åt sitt öde själva i backstugan. Berättelse på berättelse hur pensionerade soldater tvingas att stjäla för att överleva. Berättelsen om pigan som var enastående med tre barn och fick livet att gå ihop. Hur människor fick sälja sina gårdar då svälten och nöden var så stor i Älvsborg som den faktiskt var. De fick starta om sina liv i mindre torp och försöka bruka sin mark och med sina händer tillverka snickerier för att sälja för dem som kunde köpa något. Man kan läsa om föräldrar som gjorde allt för att sin barn skulle få emigrera till Amerika för att få det bättre. Men alla barn fick inte emigrera, de sjuka och handikappade fick stanna kvar.
Till slut inser man att man inte kan inte skilja sin egen släkts historia från socknens och Sveriges historia. Om hur samhällsstrukturer och klassamhället påverkade den enskilda människan. Socknens hjälp till de fattiga var många gånger helt frånvarande pga. de mer välbeställdas bristande hjälp. Soldat- torpar- och backstugefamiljer var för det mesta lämnade åt sitt öde när de inte längre orkade att försörja sig och när svåra tider kom.
Det är utan tvekan så att Johan och Jennys anor har fått kämpa. De levde strävsamma liv som så många gjorde i Sverige under dessa tider och med denna bok vill jag att minnet av alla dessa människor som gjorde sitt allra bästa med det lilla dom hade skall få leva kvar.
Denna bok tillägnar jag min äskade farmor Berta.
Det är inte utan att man att man berörs när man försöker att sammanställa släktens liv. I det jag kallar Kinnarumma släkten som utgår från min farmor Berta Johanssons far Johan Algot Johansson har jag nu forskat fram till 1600-talet för Johans far Johannes Anderssons föräldrar.
Måns Persson födelse 1685-08-24 i Sjöbo Kinnarumma (Bild från http://www.arkivdigital.se)
Från 1600-talet fram till idag
Än idag så bor barnbarn till Johan kvar i Kinnarumma gamla socken och där har även jag som barnbarns barnbarn bott. Det innebär att vi idag har kommit så långt som nio generationer. Min farmor Berta föddes i Sjöbo Södergården 1920 och hennes farfars farfar farmors farmors farfar Per levde i Sjöbo tillsammans med sin hustru och sina fem barn för ca 340 år sedan! Gissningsvis så föddes Per ca 1660 dvs för ca 360 år sedan.
I korthet presenterar jag här Johans fars sida av Kinnarumma släkten. Under sidan Berta Johansson hittar du levnadsberättelserna. Klickar du på knappen Kinnarumma längst upp på sidan så får du fram en rad spännande artiklar om Kinnarumma släkten. Har du frågor eller mer information så tveka inte att höra av dig. Släktforskning är alltid ett pågående arbete.
Brotorpet i Krakaviken. Mannen längst till höger är Johan. Brotorpets sista torpare
Johan Algot Johansson 1881 – 1960
Sjöbo Södergården 1881-1930, Skallesnäs 1920-1933, Brotorpet 1933-1950, Viskarhult ca 1950-1960
Johan föddes i Sjöbo Södergården. Familjen bestod av hustrun Jenny Persdotter från Redslared och 11 gemensamma barn och ett barn som Jenny hade med sig in i äktenskapet. Johan var en duktig snickare och vävare och fick fina vitsord av Prinsessan Sibylla. Johan var Brotorpets sista torpare.
1906 gifter dom sig och med sin in i äktenskapet hade hon sonen Erik Valentin Persson (1904-02-22) med okänd far. De elva gemensamma barnen var: Johan Holger Johansson (1907-02-09), ESKIL Valter Johansson (1908-02-19), Axel RAGNAR Johansson (1909-11-05), JOHN Evald Johansson (1911-10-03), HILDUR Adele Alfonsine (1914-01-20), TYRA Astrid Josefina Johansson (1915-12-29), Otto ALLAN Johansson (1918-09-08), Sjukvårdsbiträde BERTA Linnea Ingeborg Johansson (1920-10-03), Alex Gunnar Johansson (1922-08-05), GÖSTA Arnold Johansson (1924-12-04), MATS Gerhard Sundberg (1927-05-01). Sonen Johan Holger avled endast 2 månader gammal.
Levnadsberättelse: JOHAN Algot Johansson och JENNY Hildegard Persdotter
Sjöbo Södergården
Johannes Andersson 1842 – 1923 och Mathilda Sofia Perdotter 1841 – 1890
Sjöbo Södergården 1865-1923
Johannes föddes 1842-01-04 i Abborås under Sjölid i Karlshester. Familjen bestod av Mathilda Sofia Perdotter som föddes 1841-03-30 I Källesnäs och deras sju barn. Johannes arbetade som snickare i Sjöbo Södergården och fick ta över gården av sin far Anders Petter Johansson. Johannes son Johan Algot tar över gården och snickeriet efter sin far. Sjöbo Södergården är i släkten under tre generationer. Efter att Mathilda gick bort så ville Johannes att barnen skulle få pröva sin lycka i Amerika så Johannes betalade biljetter till fyra av sina döttrar. Dottern Ida var sjuklig och Johan Algot var halt så de fick bli kvar i Sverige.
Barnen: Emigrant Hilma Olivia Anderson (1865-05-18), Ida Johannesdotter (1867-03-16), Emigrant Wilhelmina Charlotta Johannesdotter (1870-05-03), Alma Josefina (1872-09-21), Emigrant Alma Josefina Johannesdotter (1876-08-27), Emigrant Anna Lovisa Johannesdotter (1879-05-06), Snickaren & vävaren JOHAN Algot JOHANSSON (1881-07-09).
Levnadsberättelse: Johannes Andersson och Mathilda Sofia Persdotter
Abborrås Sjölin under Karlsheser
Anders Petter Johansson 1816-1873 och Anna Britta Pettersdotter 1812-1896
Aborrås Sjölid under Karlshester 1835-1854, Hulud 1854-1856, Sjöbo Södergården 1856- 1896
Anders Petter föddes i Karlshester 1816-04-27. Familjen bestod av soldatdottern Anna Britta Petersdotter som föddes 1812-10-23 i Snärjeslätt. Tillsammans fick de sju barn. De började som torpare och slutade som hemmansägare av Sjöbo Södergården där Anders Petter arbetade med snickare precis som hans son och sonson kom att göra i Sjöbo Södergården.
Barnen: Soldat Nr 1135 Pehr August Flod (1836-12-08), Anna, Christina (1839-08-18), Hemmansägare & snickare JOHANNES ANDERSSON (1842-01-04), Andreas (1844-02-04), Alfrid Gotthard (1846-05-03), Charlotta (1849-08-09), Claes Vilhelm (1853-05-27).
Levnadsberättelse: Anders Petter Johansson och Anna Britta Petersdotter
Johannes Pehrsson 1784-1876 och Anna Andreasdotter 1791-1842
Karlshester 1815-1876
Johannes föddes i Karlshester 1784-02-05. Familjen bestod av Anna Andreas dotter som föddes i Västergården Flenstorp 1791-04-07.
De hade sex barn tillsammans: Hemmansägare ANDERS PETTER JOHANSSON (1816-04-27), Elias Johansson (1820-06-26), Livstidsfånge Andreas Johansson (1823-08-12), Carl Johansson (1829-09-26), Henric Johansson (1832-04-28), Henrik Johansson (1838-03-11). De var torpare i Karlshetser och torpet hade Johannes ärvt efter sin far. I familjen är det sonen Andreas som urskiljer sig från Kinnarumma släkten genom att ha blivit dömd för stöld, inbrott och dråp. Johannes blev blind som sin far när han var 77 år gammal. Johannes blev hela 92 år gammal medans Anna blev endast 51 år gammal.
Levnadsberättelse: Johannes Pehrsson och Anna Andreasdotter
Pehr Månsson 1745-1827 och Anna Bengtsdotter 1751-1828
Karlshesters by 1772-1784, Karlshester 1784-1828
Pehr föddes i nedre Flenstorp 1745-03-29. 1772 gifter sig Pehr med Anna Bengtsdotter som föddes i Skephult 1751-09-09. De fick fem barn tillsammans.
Barnen: Magnus Pehrsson (1772-11-22), Britta Pehrsdotter (1780-04-19), Åbo (torpare) JOHANNES PEHRSSON (1784-02-05), Elias Pehrsson (1787-04-04), Stina Pehrsdotter (1790-10-22). Sonen Magnus dör 1794-02-21 av rödsot hemma hos föräldrarna i Karlshester 21,3 år gammal. Samma år dör lilla Stina 1794-09-24 av rödsot endast 3,9 år gammal. Pehr blir blind vid 70 års ålder.
Levnadsberättelse: Pehr Månsson och Anna Bengtsdotter
Bengt Håkansson 1710-1752 och Britta Pehrsdotter
Skephult
Bengt Håkansson föds ca 1710. Troligtvis föds Bengt i Kinnarumma då det endast finns tre Bengt i hela Marks härad 1710 som alla är födda i Kinnarumma. Bengt avlider 1752-06-24 i Skephult 42 år gammal. Britta vet vi inget om idag annat än att hon är gift med Bengt och att de tillsammans får dottern ANNA BENGTSDOTTER 1751-09-09.
Levnadsberättelse: Bengt Håkansson och Britta Pehrsdotter
Andreas Pehrsson 1765-1837 och Stina Petersdotter 1763-1837
Hassmundshult 1789-1790, Västergård Flenstorp 1790-1795, Hassmundshult 1798-1837
Andreas föddes i Flenstorp 1765-03-20 och Stina föddes i Fagerhult Torsagården 1763-04-17. 1790 gifter sig Andreas och Stina och de hade nio barn tillsammans. De är torpare i Hassmundshult och i Västra Flenstorp.
Barnen: Anna Stina Andreasdotter (1789-03-17), ANNA ANDREASDOTTER (1791-04-07), Petronella Andreasdotter (1793-03-23), Margarethia Andreasdotter (1795-10-09), Edela Andreasdotter (1795-10-09), Britta Maria Andreasdotter (1798-01-22), Nils Petter Andreasson (1801-04-09), Anders Andreasson (1803-09-22), Gustava Beatha Andreasdotter (1806-12-01).
Levnadsberättelse: Andreas Pehrsson och Stina Petersdotter
Flenstorp (Bild från Vänersborgs museum)
Pehr Andersson och Maria Månsdotter
Flenstorp 1762-?
Det enda vi vet med säkerhet om Pehr är att han bodde i Flenstorp från ca 1762 och framåt tillsammans med sin hustru Maria Månsdotter. Maria däremot vet vi mer om. Maria föddes 1735-10-16 i Flenstorp. Makarna hade tillsammans fem barn: Peter Pehrsson (1762-02-07), Åbo (torpare) ANDREAS PEHRSSON (1765-03-20), Anders Pehrsson (1768-03-19), Margareta Pehrsdotter (1775-02-24), Magnus Pehrsson (1777-01-22).
Levnadsberättelse: Pehr Andersson och Maria Månsdotter
Måns Persson födelse 1685-08-24 i Sjöbo Kinnarumma (Bild från http://www.arkivdigital.se)
Måns Persson 1685-? och Margareta Jönsdotter ?-?
Flenstorp 1731-1738, Stenstorp 1738-?
MÅNS PERSSON föddes i Sjöbo den 1685-08-24. Han är det andra barnet av PER I SJÖBO, hans biologiska mor är okänd. Margareta står noterad som ”pigan af Öd” innan vigseln och hennes far hette Jöns.
Den 1731-11-07 gifte han sig med MARGARETA JÖNSDOTTER i Kinnarumma. Han var då 46 år gammal. De hade tre barn tillsammans: Peder Månsson (1733-11-06), MARIA MÅNSDOTTER (1735-10-16), Johan Månsson (1738-10-30).
Levnadsberättelse: Måns Persson och Margareta Jönsdotter
”Per i Sjöbo”
Sjöbo 1600-talets andra del
Det vi vet om Per är att han har fem barn som alla är födda i Sjöbo. Barnens mor står inte noterad i födelseböckerna.
Barnen: Måns Persson född 1684-02-03, död 1684-03-08. MÅNS PERSSON född 1685-08-24. Ingeborg Persdotter född 1687-03-03. Malin Persdotter 1689-10-06 Jon Persson 1693-02-12.
Levnadsberättelse: Per i ”Sjöbo”
Stuga i Fagerhult (Bild från Vänersborgs museum)
Peter Nilsson 1734-1785 och Beta Håkansdotter 1729-1812
Fagergult Torsagården 1756-? , Hassmundshult ?-1785, Qvisslan (Grimskulla, Kvisslen) 1785- 1812
Nämndeman PETER NILSSON föddes år 1734. Han är det första barnet av NILS, hans biologiska mor är okänd. BEATA HÅKANSDOTTER föddes i Qvisslan (Grimskulla, Kvisslen) 1729-04-02. 1755 gifte de sig och fick sex barn tillsammans.
Barnen: Håkan Petersson (1756-05-01), Anna Petersdotter (1758-03-22), Annika Petersdotter (1761-02-24), STINA PETERSDOTTER (1763-04-17), Nils Petersson (1765-10-09), Nils Petersson (1768-11-26).
Levnadsberättelse: Peter Nilsson och Beata Håkansdotter
Håka Ambiörnsson 1695-? och Britta Andersdotter 1701-1787
Stenastorp ?-1729, Qvisslan (Grimskulla, Kvisslen) 1729-1787
HÅKA AMBIÖRNSSON föddes i Skephult den 1696-05-10. Han är det första barnet av AMBIÖRN, hans biologiska mor är okänd. BRITA ANDERSDOTTER föddes i Kampagården den 1701-12-05. Hon var det första barnet av ANDERS och KIRSTIN BENGTSDOTTER.
Den 1723-08-04 gifte han sig med BRITA ANDERSDOTTER (1701-12-05) i Kinnarumma. Han var 27 år gammal när han gifte sig med BRITA ANDERSDOTTER, som då var 21 år gammal. Han hade åtta barn med BRITA ANDERSDOTTER: Annika Håkansdotter (1724-05-06), Maria Håkansdotter (1727-04-01), BEATA HÅKANSDOTTER (1729-04-02), Gunla Håkansdotter (1731-04-04), Ingeborg Håkansdotter (1733-04-28), Anders Håkansson (1735-04-14), Stina Håkansdotter (1737-09-18), Katharina Håkansdotter (1740-04-28).
Levnadsberättelse: Håka(n) Ambiörnsson och Brita Andersdotter
Måns Persson 1705-1772, Margareta Jönsdotter ?-? och Elin Jonsdotter 1718-1803
Flenstorp nedre 1731-1737, Stenstorp 1738-1745, Flenstorp 1745-1775, Orreleken 1772-1803
MÅNS PERSSON föddes år 1705 i Kinnarumma. Hans första fru var Margareta Jönsdotter som han gifte sig med 1731-11-07 i Kinnarumma. Måns var då 26 år gammal. Hans andra äktenskap var med ELIN JONSDOTTER (1718-10-27).
ELIN JONSDOTTER föddes i Olatorp Fritsla den 1718-10-27. Hon var barn av JONAS och KIRSTIN GUNNESDOTTER. Om Margareta Jönsdotter vet vi inget idag.
Han hade tre barn med Margareta Jönsdotter: Peder Månsson (1733-11-06), Maria Månsdotter (1735-10-16), Johan Månsson (1738-10-30). Han hade tre barn med ELIN JONSDOTTER: PEHR MÅNSSON (1745-03-29), Kerstin Månsdotter (1747-03-08), Margareta Månsdotter (1751-08-31).
Levnadsberättelse: Måns Persson, Elin Jonsdotter och Margareta Jönsdotter
Läs levnadsberättelserna om Berta Johanssons:
Föräldrar: JOHAN Algot Johansson och JENNY Hildegard Persdotter
Farfar och farmor: Johannes Andersson och Mathilda Sofia Persdotter
Farfars far och mor: Anders Petter Johansson och Anna Britta Petersdotter
Farfars farfar och farmor: Johannes Pehrsson och Anna Andreasdotter
Farfars farfars far och mor: Pehr Månsson och Anna Bengtsdotter
Farfars farfars farfar och farmor: Bengt Håkansson och Britta Pehrsdotter
Farfars farfars farmor och farfar och första hustru: Måns Persson, Elin Jonsdotter och Margareta Jönsdotter
Farfars farfar farmors far och mor: Andreas Pehrsson och Stina Petersdotter
Farfars farfar farmors farfar och farmor: Pehr Andersson och Maria Månsdotter
Farfars farfar farmors farmors far och mor: Måns Persson och Margareta Jönsdotter
Farfars farfar farmors farmors farfar: Per i ”Sjöbo”
Farfars farfar farmors morfar och mormor: Peter Nilsson och Beata Håkansdotter
Farfars farfar farmors mormors far och mor: Håka(n) Ambiörnsson och Brita Andersdotter
Det vekar gå bra för den livstidsdömde Andreas barn. De lyckas skapa vad som syntes stabila vanliga liv. Här kommer deras berättelse.
Änkan Maria Löf (dömd 1854 till tukthus för delaktighet i poströveri). Marias dotter Johanna Charlotta Hansdotter Löf som blir änka till Josef Johansson 1875 efter att Andreas skjutit ihjäl sin svåger. Dottern Christina Hansdotter med den livstidsdömde maken Andreas Johansson och deras barn. (Bild från http://www.arkivdigital.se)
De två äldsta syskonen flyttar till Borås 1876
November 1876 året efter att fadern döms till livstidsfängelse så flyttar äldsta dottern Augusta Charlotta (24,9 år gammal) tillsammans med Mathilda Josefina (21,6 år gammal) till Borås och blir väverskor. Augusta Charlotta finner kärleken under sin tid som väverska i Druvefors och i september 1879 tar de lyckliga ut lysning.
Soldathustrun Augusta Charlotta Andreasdotter (Björnberg)
Augusta Charlotta (28 år gammal) lämnar textilfabrikerna i Borås för att ta sig ut i den friska luften i Långared (Alingsås) där hon den 26 december 1879 gifter sig med soldaten Anton August Björnberg (22,7 år gammal). På soldatroten 302 för Västgöta Dahls regemente för Väne kompani så får de fyra barn tillsammans.
Föräldrarna:
Augusta Charlotta f 1851-12-18 Kinnarumma, d 1940-03-28 Gamlestaden Göteborg 88,3 år gammal. Anton August f 1857-04-05 Lena, d 1933-08-30 Långared 76,4 år gammal
Barnen:
Karolina Josefina Björnberg f 1880-07-07 Långared och emigrerar till Amerika 1895-06-07 endast 14,9 år gammal.
Augusta Cecilia Björnberg gift Johansson f 1885-05-10 Långared avlider endast 30,9 år gammal i Sjötorp Långared.
Swen Reinhold Björnberg f 1887-08-06 Långared avlider endast 9,2 år gammal 1896-10-22.
Anna Charlotta Björnberg gift Frändberg f 1892-03-16 Långared. Död 1972-04-24 80 år gammal i Härlanda Göteborg.
Textilarbeterskan Mathilda Josefina Andreasdotter
Mathilda Josefina blev kvar i Borås efter systerns flytt till Långared. Hon fortsatte att arbete inom textilindustrin och var ogift. Mathilda Josefina dog 1929-01-01 74,1 år gammal.
Emigranten Carolina Wilhelmina Andreasdotter (Carlsson)
Dottern som vittnade mot pappa i rättegången lämnar föräldrahemmet 1878 i november och bor både i Västerås och i Munktorp där hon arbetar som piga. I Munktorp träffar hon sin make Viktor Carlsson (1858-11-04 Edsberg) som arbetade som banvakt. 1882-04-09 när Carolina Wilhelmina är 24,9 år gammal väljer de båda att emigrera till Amerika.
Drängen Carl Fredrik Andreasson
Andreas och Christinas minsta barn och enda son flyttar till Borås 1880 18 år gammal arbetar som dräng där. 1926 försvinner har bland kyrkpappren på sidorna över ”obefintliga”. Han är då 64 år gammal och ogift. Kanske dyker han upp någonstans igen.
Johannes Löf döms till döden för poströveri och försöker dra med sig svågern Andreas i sitt fall. Under en tid satt nästan hela familjen Löf i Vänersborgs fängelse. Även ett barn föds i fängelset.
Andreas och Johannes var tonårskamrater
Andreas kom tidigt att börja umgås med den fem år yngre Johannes. Ganska fort så kommer båda i onåd med rättvisan, De brukade hänga i Kinnarummas eget ”tjuvnäste” Lilla Hyltenäs och hittar på både det ena och det andra men verkar komma undan lagens långa arm. Ganska snart blir Andreas och Johannes pojkstreck något helt annat.
Andreas döms till 40 par spö och uppenbar kyrkoplikt
1847 så döms Andreas för stöld tillsammans med deras kamrat Petronella för att de stal säd från en bonde i Kinnarumma och rökta skinkor och korvar från majoren von Utfalls visthusbod i Seglora. Johannes verkar inte ha varit inblandad denna gång men Petronella döms ditt 28 dagars fängelse på vatten och bröd. Andreas nekar först men erkänner till slut. Andreas hade sedan tidigare en dom på sig för stöld så han får lagens strängaste spöstraff, 40 par spö och uppenbar kyrkoplikt.
Andreas Johansson döms för 2a resan stöld och 1a resan inbrott d 10 juli 1847 till 40 par spö och uppenbar kyrkplikt. (Bild från http://www.arkivdigital.se)
Johannes Löf och kumpanen Johannes Nätt blir poströvare
Johannes Löf valde en kriminell karriär och tillsammans med sin kumpan Johannes Nätt rånade de postskjutsen i Gammelstorp 17 december 1851. Några dagar senare grips dom och hamnar bl.a i Vänersborgs fängelse i väntan på rättegång.
Andreas oskyldigt anklagad av svågern Johannes
Andreas blir oskyldigt anklagad för medhjälp till flykt 1853 av sin svåger Johannes Löf och hans kumpan Johannes Nätt när de döms till döden genom halshuggning 1853-02-01 för poströveri.
Både Andreas och hans hustru Christina kallas till tingsrätten i Väby. Andreas hade inte velat vara inblandad i deras brottslighet och som hämnd ville svågern med sin kumpan hämnas på Andreas. Svågern och hans kumpan påstår att Andreas hjälpt dom att fly samma dag som de dömdes till döden för poströveriet. Andreas var känd för att vara en god snickare så de påstod att Andreas hade borrat hål i väggen till häktet. De anklagar även Andreas för stölder. Rätten tror inte svågern och hans kumpan Johannes Nätt så Andreas går fri och även Christina går fri från inblandning.
Familjen samlas på Vänersborgs fängelse
Efter postrånet så blir Vänersborgs fängelse samlingsplatsen för familjen Löf och övriga inblandade. Men även 15 år efter postrånet så möts tre generationer Löf i fängelset.
Fånge 602 mormor Maria och fånge 603 Johanna och barnbarnet Josefina Carolina som föds i fängelset. Maria och Johanna kom till fängelset 1868 då de båda var misstänkta för stöld. (Bild från http://www.arkivdigital.se)
Fadern: Hans Pettersson Löf, född 1799 i Kinnarumma
Hans gömmer en efterlyst man som är dömd för dråp och rån hemma hos sig. Hans blir även anklagad för dråp där även hustrun Maria och barnen Christina och Johannes misstänks vara iblandade. Då Hans vintern 1848 trillar på en isfläck när han är berusad råkar han vådaskjuta sig själv till döds läggs så åtalet lades ner. Däremot så döms hustrun Maria till böter för att de gömde flyktingen. Christina och Johannes kommer undan straff då de var under påverkan av sina föräldrar.
Modern: Maria Jönsdotter född, 1805 i Seglora
Se ovan. Dömd till tukthus för delaktighet i postrånet.
Fånge 274 Johannes Nätt dömd för poströveri. Fånge 275 änkan Maria Jönsdotter (Johannes Löfs mor). Båda ankommer till Vänerborgs fängelse 1852-05-12 (Bild från http://www.arkivdigital.se)
Christina, f 1826 i Seglora och maken Andreas Johansson
Andreas döms till böter och 11 dygn på vatten och bröd för första resan inbrott. 1847-07-10 döms Andreas för 2a resan stöld till 40 par spö och uppenbar kyrkplikt. 1862-04-28 döms Andreas till fem års straffarbete för 3e resan stöld som han kom att avtjäna i Stockholm på Centralfängelset Långholmen. Andreas döms för 4e resan dråp och skadegörelse 1875-10-26 till ”straffarbete för lifstiden”
Livstidsfånge Andreas Johansson No 144 Varbergs straffängelse 1877-07-14 till 1880-12-07 (kyrkbok). (Bild från http://www.arkivdigital.se)
Johannes, f 1828 i Kinnarumma och hans hustru Maria Svensdotter
Johannes blev avrättad 1854-09-13 kl 11 i Väby för poströveri genom halshuggning. Johannes hustru Maria Svensdotter var gravid och dömdes till 16 dagars fängelse på vatten och bröd för delaktighet i postrånet. Innan hon straffas så föder hon barnet i Vänersborgs länsfängelse 1853-03-02.
Anna Sophia, f 1834 i Kinnarumma och fästmanen Johannes Nätt
Hon hade sällskap med brodern Johannes Löfs kumpan Johannes Nätt som även han dömdes till döden genom halshuggning men han kom att dö innan av sjukdom i Vänersborgs fängelse. Hon blir dömd till två års arbete på Spinnhuset i Göteborg då hon var ”försvarslös”. Hon avlider 1855 av sjukdom i Spinnhuset. Hon var även misstänkt för att ha tagit del av rånbytet med friades.
Fånge 278 pigan Anna Sofia Löf kom till Vänersborgs fängelse 1852-12-30 anklagad för delaktighet i poströveri (Bild från http://www.arkivdigital.se)
Johanna Charlotta, f 1841 i Kinnarumma och maken Josef Johansson
Redan när Johanna var 14 år gammal står det noterat på henne ”1855 4e resan stöld”. 1868-12-28 när Johanna är 27 år gammal så döms hon vid Kinds Häradsrätt för 1a resan stöld. Johanna föder även ett av barnen i fängelse. Johanna flyttar till Spannarp och bildar familj 1871-06-06 med den fd tjuven Josef Johansson som 1875 blir ihjälskjuten av Andreas. Johanna emigrerar 1900 till Amerika.
Johanna Hansdotter Löf föder sin dotter i Vänersborgs fängelse 1868. (Bild från http://www.arkiv.digital.se)
Två barn klarar sig undan det kriminella livet
Endast familjen Löfs två yngsta barn väljer att gå den smala vägen. Kanske blir det för tungt att bo kvar för pojkarna för de väljer att ta sig från sin hembygd.
Johan Peter, f 1843
Fabriksarbetare i Rydal. Emigrerade till Norge 1871.
Carl Emil, f 1846
Fabriksarbetare i Rydal. Begärde arbetsintyg 1868 flyttade bort från orten.
Boken ”Brutala dåd i fridsam bygd”
Det finns oerhört mycket att berätta om familjen Löf som Andreas gifts in i. Det finns t.o.m. en bok skriven om familjen Löf och familjen Nätt där även Andreas finns med i. Västgöta Genealogiska Föreningen gav ut Ingemar Svensson bok ”Brutala dåd i fridsam bygd” 2008 och finna att låna på Borås bibliotek och Humanistiska biblioteket i Göteborg.
Läs mer om postrånet i Gammelstorp
Källor: Egen forskning och boken ”Brutala dåd i fridsambygd” Av Ingemar Svensson
Lördag eftermiddag den 31 juli 1875 sköts den 55 år gamla Josef Johansson från Spannarp av sin svåger Andreas Johansson. Den 2 augusti kl 08:30 drar Josef sitt sista andetag på Borås lasarett och en familj blir utan sin far.
För att få en så bra bild som möjligt av Josef och Johanna har jag här försökt att sammanställa några händelser i deras liv och vad som händer Johanna och familjen efter Josefs död.
Josef och Johanna fick en stökig start tillsammans
Johanna hade levt ett brokigt och delvis ett kriminellt liv innan hon träffar Josef och Josef hade också varit i kläm med rättvisan som tjuv. Precis innan de flyttar ihop i Spannarp 1871-06-06 så har Josef kommit hem från Carlsborg där han sannolikt haft straffarbete.
Redan när Johanna var 14 år gammal står det noterat på henne ”1855 4e resan stöld”. Hon hade även fått avsked från sitt arbete i Kinnarumma. 1868-12-28 när Johanna är 27 år gammal så döms hon vid Kinds Häradsrätt för 1a resan stöld. Johanna föder även ett av barnen i fängelse.
Johanna Hansdotter Löf föder sin dotter i Vänersborgs fängelse 1868. (Bild från http://www.arkivdigital.se)
Oäkta barn och barn som föds i fängelse
Innan Josef och Johanna gifter sig 1872 så föder Johanna:
Johan Richard 1866 när hon bor hemma hos föräldrarna i Rönneäng, Kinnarumma. Sonen står som oäkta och fader okänd.
Johanna föder Carolina Josefina 1868 och även detta barn är oäkta och fadern okänd.
Man kan väl tänka att det är Josef som är fadern till båda barnen men det står ingenstans att han tar på sig faderskapet. Att de kom att få efternamn som börjar med Josef är ingen ledtråd i detta då även Johannas två barn som hon fick efter Josefs död heter Josefsdotter och Josefsson. Det var relativt ovanligt att det föddes barn utanför äktenskapet i Kinnarumma vid denna tid.
Familjen Josef Johansson i Spannarp 1875-1884 (Bild från http://www.arkivdigital.se)
Änkan Johanna Hansdotter Löf och barnen
Josef lämnar kvar sin 34 åriga hustru Johanna och fem barn (oklart om de två äldsta var Josefs barn).
Johan Rickard f 1866 (8 år)
Carolina Josefina f 1868 (6 år)
Carl Alfred f 1871 (4 år)
Anna Elisabeth f 1873 (2 år)
Hilda Maria f 1874 (7 månader)
Ingenting blir sig likt hos familjen Josefsson i Spannarp. Johanna försöker att klara sig så gott det går. Efter att Josef dör så bor Johanna kvar med barnen i Spannarp och hon får ytterligare två barn som båda har okända fäder. De båda döttrarna som Johanna fick var:
Charlotta Potensia Josefsdotter f 1878
ALMA Wilhelmina f 1883.
Johanna och två barn emigrerar till Amerika
Josefs yngsta dotter Hilda Maria som endast var 7 månader gammal när pappan dör emigrerar till Amerika 1894 19 år gammal. Ett par månader innan Johanna skall fylla 60 år och när hennes yngsta dotter Alma är 17 år gammal så väljer de tillsammans att emigrera till Amerika. 1900-11-09 bär det iväg till New York och starten på ett nytt liv har börjat för dom båda.
Värt att nämna är att sonen Carl Alfred som föddes 1871 kom att bli 94 år gammal och hans slöt sina ögon först 1965. Jag får säkert anledning att återkomma till Johanna och hennes barn och barnbarn,
När Andreas hustru Christina Hansdotter Löf berättar för kronolänsman O.M. Mattsson om vad som hände den 31 augusti då Josef sköts och om familjens situation framkommer det att Christina och hennes mor Maria Svensdotter levde i ett skräckherravälde där Andreas kontinuerligt på fyllan misshandlade dom och visade ”grymhet”. Andreas dotter Wilhelmina beskriver fadern som ”tyrannisk” mot familjen.
”fram med slagt skifvan nu skall här bli slaghtning af”
”jaså du dog ej din djefvul jag får väl ge dig ett skott till”
Livstidsfånge Andreas Johansson No 144 Varbergs straffängelse 1877-07-14 till 1880-12-07 (kyrkbok). (Bild från http://www.arkivdigital.se)
Litt: Hustru:
”Protokoll hållet vid förhör med Andreas Johansson Orreleken hustru Christina Hansdotter den 4e Augusti 1875”. Förhöret hålls av kronlänsman O.M. Mattsson.
Hustrun berättar vad som hände timmarna innan Josef sköts
”Svågern kommit till makarnas bostad natten till förtiden Lördag och vilat öfver till morgonen om kring klockan 5 då han efter att ha förstärkt två koppar kaffe som hustrun tillagat begav sig till Borås för att köpa ett par stövlar. I Borås hade svågrarna jetväl träffats och tillsammans förtärt brännvin. Någon ovänskap var alls inte rådande dem emellan. Hustrun och mannen begåfvo sig till strax efter middagen på väg till hemmet efter att ha uppgjort kohandel . Istället för att gå ini sitt eget hem begav mannen sig till Sandbergs vid Orreleken dit hustrun hemväl åtföljde. Sandberg bjöd mannen på en half (blandning af brännvin och kaffe) varefter denne intog två buteljer öl som förtärdes av mannen. Sandberg, Johannes Håkansson i Orreleken, Andreas Johansson under Orreleken samt hustrun; de fingo omkring två glas hvardera. I staden hade mannen under hela dagen förtärt fyra supar tagit tillsammans med honom en person af vilken köpt en ko druckit en butelj bayerskt öl äfvensom något kanne me öl”.
Andreas och Josef dricker brännvin tillsammans i stugan
”Sedan ankomsten till hemmet fans Josef Johansson Liggandes på en soffa och någon ovänskap förekom ej svågrarna emellan; de sökö tillsammans en butelj brännvin. Under tiden satte hustrun fram mat då Andreas bjöd Josef deras och som denne äfven tillsammans med Andreas förtärde; hustrun satte sig för att äta vid ett annat bord då mannen blev mycket uppbragd och slog med handen matfatet så att innehållet for ut på golf och kläder samt förbjöd henne förtära något; hustrun blev förskräckt och af hunger matthet efter stadsfärden som tillryggalagts till fots orkade hon ej längre än till en soffa i rummet der hon lade sig”.
Andreas hotar att slakta sin hustru och svärmor
Mannens raseri ”fortfor” och han hotade att ”slagta” hustrun och svärmodern. Han tog ned från väggen den skarpladdade bössan (hagelgevär) och spände hanen samt riktade mynningen emot hustruns bröst. Han höll bössan så en stund men säger sedan att hustrun var så ”mager att hon ej för tillfället var slagtfärdig hvardan han kulle låte henne leva ännu någon tid. Under allt detta fortfor han dock i högljudda hotelser och gräl”.
Dottern flyr från stugan för att hitta hjälp
”Emellertid hade dottern mina ankommit till hemmet och utanför väggen hört att ovänskap var rådande inne i stugan. Hon som kände faderns tyranniska sätt emot familjen sprang genast bort för att tillkalla främmande personer. Mannen hade emellertid märkt någon främmande och skyndade genast ut samt efter en kort vägs uppspringande upphinner dottern som mot en tufva fallit omkull. Då han upphan flickan sade han sig ej ha något agg till henne utan bjuder henne 12 skilling mot det att hon skulle följa med in och se huru han slagtå hustrun och svärmodern. Flickan som bönföll om försköning för såväl sig som för föräldrarna bad att slippa följa med”.
Andreas tvingar sin dotter att se på när han skall döda hustrun och svärmodern
”Han bjuder henne härefter in om hon ville följa med och försäkrade att hon ej skulle löpa någon fara då detta oaktade ej ville följa med fattar han henne om armen och släpar henne med sig in i stugan; När han ovillkorligen önskade att hon skulle bli ögonvittne till moderns och mormorderns död. Inkommen till stugan ropar han genast ”fram med slagt skifvan nu skall här bli slaghtning af”.
Josef försöker lugna Andreas
”Josef Johansson som lagt sig på en soffa i rummet hade ej tagit del i uppträdet. Han steg nu upp i beredande ordalag bad Andreas vara lugn sägande att han slejf varit gift i fem år utan att enighet varit rådande emellan honom och hans hustru. Förgrymmad öfver svågerns mellankomat fattar han åter tag i bössan”.
Kvinnorna flyr från stugan och Josef skjuts
”Fruntimren gingo emellertid nu tillfälle att springa ut och komne blott några steg från stugan höra de ett skott. Strax därefter syntes Josef utom stugudörren der han stöp omkull men stod åter upp då mannen såg honom resa sig utropade han ” jaså du dog ej din djefvul jag får väl ge dig ett skott till”. Fruntimren sprungo upp i skogen och bemärkte derför ej hvad som vidare föreseggier men de tyckte sig höra ytterligare två skott”.
Hatet drev Andreas till grymhet och dråp enligt hustrun
”Mannen har alltid sedan han kom hem från Långholmen synnerligas i rusigt tillstånd varit grym inom familjen och ofta misshandlat hustrun och svärmodren. Såsom skäl för sitt hat emot den säger hon vara hans förmodan att de upptäckt den stöld varför han då blev straffad”.
Hustruns liv är i fara
”Makarna lefva i mycket torftiga omständigheter. Emedan mannen alltid lättsinnigt sålt och förstört deras tillgångar. De ha ofta fått anlita barnens hjälp. Josef Johansson är nu död af de honom genom skotten tillfogade sår. Widare vet ej hustrun. Hon hade ej vågat sig till hemmanet förrän mannen var fasttagen. Påpekar nödvändigheter att hålla mannen väl fängslad emedan han eljest skulle bereda sig tillfälle att rymma då hennes lif är i ovillkorligen fara”.
Pålunda förekommit betygar:
O.M. Mattsson
Källa: Marks Häradsrätts dombok för 1875
Att läsa de 48 sidor från domboken om Andreas synnerliga ”grymhet” mot hans hustru och svärmoder och att han var ”tyrannisk” mot familjen får mig bokstavligt att må illa. Det finns inget försvar mot denna mans handlingar. Att han slutligen skjuter sin egen svåger Josef som skyddade Andreas hustru Christina och deras svärmor Maria från att bli ”slagtade” inför Andreas dotter Wilhelmina som Andreas tvingade att bli vittne så verkar ett livstidstraff som barmhärtigt mot Andreas.
Som tur var så slapp Andreas dotter Wilhelmina bli vittne till sin mammas och mormors död då de alla tre han att smita ut från stugan ut i skogen i samband med att skottet mot Josef går av. Josef kom att träffas i vänster sida genom västen och lyckas att ta sig ut ur stugan och rullar ner för backen där Josef får hjälp av en rad människor som kommit och stannat till på platsen pga. all uppståndelse.
De människor som kom till platsen i samband med uppståndelsen vittnar i rätten. Flera vittnen försökte ta omhand Josef och de såg att skottet gått genom västen och när västen knäpps upp så blöder det kraftigt.
Domare, länsmän och nämndemän samlade utanför tingshuset för Västra härads domsaga. Kornstad, Småland. (Bild från Wikipedia)
”Jag sköt den tjuven, djevlar i mig har han icke ens fått”
”ja jag har skjutit en tjuf, det har jag”
”skjutit stortjufven Josef Johansson”
”jag sköt tjufven va djefulen”
Johan Svensson gick förbi platsen i sällskap med Johan August Carlsson på sin vandring från Borås till sitt hem i Orreleken. Johan Svensson vittnar att när han han var utanför Andreas bostad på landsvägen så såg han att Andreas ”var utan rock och mössa, hade en bössa i handen samt utropade: ”Jag sköt den tjuven, djevlar i mig har han icke ens fått”. Hvarefter han återvände in i stugan. Josef Johansson vacklade utför backen och nedkommer antingen satte han sig eller föll omkull, derefter kan knäppte upp sin väst hvarvid det syntes att han var mycket blodig. Wittnet gick då af sitt åkdon och begaf sig jemte några andre tillkomne personer till Josef Johansson, som då berättade att han blifvit skjuten af den tilltalade, då Josef Johansson jäkt att skydda den tilltalades hustru och svärmoder hvilka denne velat misshandla”.
”Efter en kort stund utkom den tilltalade från sin stuga och begaf sig utan att, såvitt vittnet iakttaga yttra någonting till eller bry sig om Josef Johansson på den väg som leder till Rydboholm”.
Det framkommer av vittnesmålen att det var med synnerlig likgiltighet som Andreas visade sin skottskadade svåger.
Anders Petter Holm var på väg hem från Borås märkte han en folksamling ”helt nära landsvägen vid Orrleken, begaf sig vittnet dit och påträffade då Josef Johansson liggande på marken, illa blödande ur ett sår i venstra sidan. Josef Johansson uppgav på frågor att då han sökt skydda den tilltalades hustru och svärmor för misshandel af den tilltalade hade han af denne i vredesmod blifvit skjuten”.
Enligt vitten så berättar Josef att han blev skjuten av Andreas då han försökt att skydda Andreas hustru och deras svärmor från misshandel.
Johan Petter Svensson som bor ”helt nära den tilltalade, hörde sin svägerska säga att hon såg en karl genom fönstret som syntes vara full komma ned från den tilltalades bostad och då hon kommit ned för backen falla omkull. Vittnet gick då ut för att efterse huru härmed förhåll sig och påträffade då Josef Johansson, han låg på marken och blödde starkt ur ett sår i venstra sidan. På fråga hvem som tillfogat honom detta så sade han att den tilltalade skjutit honom af den anledning att han velat skydda dennes hustru och svärmor för misshandel. Sedan mera folk tillkommit som kunde taga vård om Josef Johansson var vittnet betänkt på att göra sig förfärad om den tilltalade person och då denne kort derpå utkom ur stugan och begaf sig på väg till Rydboholm, tilltalde vittnet honom. Den tilltalade frågade hvad wittnet ville honom och då vittnet sade att det berättades att den tilltalade skjutit en kal, genmälde han: ”ja jag har skjutit en tjuf, det har jag”.
”På vägen till Rydboholm, dit vittnet åtföljde den tilltalade, yttrade denne till flera personer, som påträffades, att han skjutit Josef Johansson och vidhöll äfven detta efter framkomsten till Rydboholm, utan att på något sätt söka göra troligt att sådant skett utan uppsåt att skada eller att skottet afbrunnit i våda. Den tilltalade var endast obetydligt sörd af starka drycker samt visade fullkomlig sinnersleda? (svårläst) i allt han gjorde och företog sig”.
Ja så här fortsätter vittnesmålen mot Andreas. Andreas har alltså både skrutit att han sköt en tjuv och även yttrat att han skulle vilja skjuta ett skott till mot Josef. Sedan har Andreas promenerat mot Rydboholm och vittnet och följt efter Andreas och Andreas har bedyrat sin oskuld för de personer han möter. Berusningen som Andreas har byggt på sedan förmiddagen och fick sin kulmen under timmarna av skräck i stuga har nu börjat att minska när han beger sig till Rydboholm för att gå till kronlänsman O.M. Mattsson.
Andreas försöker få det till något som liknar en olyckshändelse som uppstod i tumultet.
”Den tilltalade vidhåller sina förra uppgifter med tillägg att Josef Johansson skulle hafva slagit omkull den tilltalade innan han ryckte ned bössan från väggen och att den tilltalade med knapp nöd hunnit upp och fattat tag i bössan innan skottet brann af”.
Åklagaren menar att detta är omöjligt att det skett som Andreas beskriver.
”Gjord uppmärksam på det osannolika i denna uppgift, när bössans mynning under sådant förhållande antagligen varit riktad mot den tilltalade och ej emot Josef Johansson, lögn den tilltalade att vid tillfället varit på ruslig och derjemt af den tinnade olyckan blifvit så förskräckt att han ej med ? (svårläsligt) kan minnas annat om förloppet dervid än att det varit Josef Johansson, som tagit med bössan samt att skottet brunnit af under det de båda ryckts om densamma”.
Andreas förklaring till varför bråket uppstod
Andreas anger under förhöret i Fritsla den 31 juli 1875 (alltså innan Josefs död) till kronofjerdingsmannen O.M. Mattson ett han blev mycket upprörd av att Josef låg på soffan hemma hos dom då Andreas ansåg att Josef var en dålig person som påverkade familjen negativ inte minst då Josef försörjde sig som tjuv (Josef var sedan tidigare dömd för stöld). Detta ledde till att Andreas konfronterat sin hustru Christina och svärmodern Maria för att de var skälet till att Andreas blev dömt till fem år på Långholmen. Inte minst var detta Josefs hustru Johannas (Christinas systers) fel. Därefter blir det handgemäng och skottet går av och träffar Josef.
Provinsialläkare Rudolf Christiernsson som undersökte Josefs kropp
”den sårade infördes till Borås lasarett den 1 augusti på morgonen, förlorat temligen
mycket blod under transporten och afled å Lasarettet den 2 augusti kl 1/2 9 f.m.”
Litt: Läkare
”År 1875 den 7 augusti förrättades af undertecknad uppå förordnande af Domhafvanden i Marks härad rättsmedicinsk besiktning och liköppning å liket efter hemmansegaren Josef Johansson från Spannarp i Tvååkers socken af Hallands län”.
Läkaren går noggrant igenom lasarettsjournalen. ”Den döde 55 år gammal och hade den 31 juli på aftonen i ett hem nära Rydboholm blivit skjuten af annan person. Skottet hade… träffat venstra sidan af bröstkorgen. Slitit sönder de mjuka delarne, delvis kvarsatt benen, af vilken skärfvor funnits i såret samt delvis inträngt eller insprängt benskärfvor i lungan. Flera hagel äfvensom delar af förladdningen funnits i såret som blödde rätt starkt”
När Josef andades så passerade luft genom såret och ut i lungan. Läkare satte på förband innan Josef fördes till Borås lasarett den 1 augusti på morgonen. Josef hade ”förlorat temligen mycket blod under transporten och afled å Lasarettet den 2 augusti kl 1/2 9 f.m.”
Den själva rättsmedicinska genomgången beskrivs noggrant av läkaren. Läkaren beskriver under sin yttre besiktning bla. att skottet satt 13 cm under armhålan och där ”syntes ett vägrätt löpande sår”. Läkaren fann. Under den inres besiktningen fann läkaren hagel och ylle i det 9 cm stora såret.
Dag som ofvan
Rudolf Christiensson
Prov. läkare
Utlåtande
1 ”Att den döde träffats af ett hagelskott i bröstkorgen venstre sida vilket genomträngt huden, krossat 8de och 9de refbenen, skadat venstra lungan och sedan dels fastnat under huden dels till ett fåtal gått ut genom densamma”.
2,”Att af omnämnda skottskada åstadkommit Josef Johanssons död genom blodförlust med deraf följande kraftuttömning den förorsakat”.
Rudolf Christensson avslutar sitt utlåtande med att han intygar sitt arbete:
”så sant med Gud hjelpe till lif och själ bekräftar. Ulricehamn den 10 augusti 1874″.
Källor: Marks häradsrätts dombok för 1875
I nästa inlägg får du läsa om vad som hände inne i stugan innan och under det att skottet gick av.
Andreas Johansson f 1823 i Karlshetser Kinnarumma döms till livstids straffarbete för dråp och skadegörelse. Andreas döms av Göta Hovrätt 1875-10-26. Andreas kom att avtjäna sitt straff på fem olika fängelser fram till benådningen av Hans Majestät Konungen 1897-01-29.
Livstidsstraffet
Andreas kom att tillbringa sitt livstidsstraff på Vänersborg kriminalvårdsanstalt, Landskronas fängelse 2 ggr, Varbergs straffängelse, Karlskrona centralfängelse och Malmö centralfängelse fram till benådningen. Förutom straffarbete kom Andreas att sitta ett år i cell eller som det står i fångrullan ”Tolf månader straffarbete i enrum, fullbordat den 29 oktober kl 3 e.m”. Andreas kom att sitta i fängelse 22 år under sitt livstidsstraff. Hade han dömts något decennium tidigare hade Andreas antagligen blivit dömd till döden. Andreas påbörjade sitt straff vid 52 års ålder och avslutade det vid 73 års ålder.
Med sig till Vänersborgs kriminalvårdsanstalt hade Andreas:
1 Rock 5 kr, 1p Byxor 2 kr, 1 Väst 1 kr, 1 Skjorta, 50 öre, 1p Kalsonger 50 öre, 1 Tröja 25 öre, 1p Strumpor 25 öre, 1p Skor 1,25 kr, 1 Hatt 1 kr, 1 Rock 1,12 kr och 95 kr och 92 öre i kontanter.
Hemkomsten
Andreas hustru Christina Hansdotter väntade på Andreas i Rönneäng Kinnarumma. Christina och Andreas fick sex år tillsammans innan Christina dog 1903 76,8 år gammal. Andreas dog 1910-06-14 i Rönneäng där han bott hela sitt vuxna liv 86,8 år gammal.
Vänersborg kriminalvårdsanstalt 1875-10-29 till 1876-11-07
Andreas påbörjade sitt livstidsstraff på Vänersborgs kriminalvårdsanstalt. Andreas beskrivs i anstaltens kyrkbok som fånge” No 421 Snickaren Andreas Johansson”. Andreas fick även: ”Tolf månader straffarbete i enrum, fullbordat den 29 oktober kl 3 e.m” Andreas avreste från Vänersborg: ”Den 1 November kl 5 fm avfärd till Landskrona”
Vad står det om Andreas i kyrkboken och straffrullan?
Det står om att Andreas är född 1823 i Kinnarummma och vika hans föräldrar är. Det står även att han kom till Långholmen 1862 och att det var hans 3e resa. Anderas beskrivs sedan 23 år, att han har fyra barn och att det yngsta är 13 år. Att han är far till en son och tre döttrar som alla är ogifta och arbetar på fabriken i Borås. Att Andreas var boende i torpet Rönneängen innan sitt straff.
Som tidigare straff står det att han i Alingsås dömdes för ”1a resan till 11 dagar på vatten och bröd. 2a resan kort efter med 40 par (40 par spö) i Skene. 3e resan 5 år på Långholmen. 1875 4/8 Dråp”. Andreas har även genomgått ”absolution och nattvard d. 29/3 76.” Andreas har alltså genomgått någon slags bikt och fått syndernas förlåtelse.
Med sig till Vänersborgs kriminalvårdsanstalt hade Andreas:
1 Rock 5 kr, 1p Byxor 2 kr, 1 Väst 1 kr, 1 Skjorta, 50 öre, 1p Kalsonger 50 öre, 1 Tröja 25 öre, 1p Strumpor 25 öre, 1p Skor 1,25 kr, 1 Hatt 1 kr, 1 Rock 1,12 kr och 95 kr och 92 öre i kontanter.
Källa: Vänersborgs kriminalvårdsanstalt (P) DIIga:6 (1872-1881) Bild 1470 / sid 140 (kyrkbok)
Vänersborgs kriminalvårdsanstalt (P) DIIa:10 (1861-1861) Bild 5400 (Fångrulla)
Landskrona fängelse (M) DIIIac:11 (1877-1889) Bild 1350 / sid 132
Fängelset i Karlskrona där Andreas avtjänade en del av sitt livstidsstraff som fånge No 274 1880-12-07 till 1882-03-01
Landskronas fängelse 1876-11-07 till 1877-07-14
Livstidsfånge ”No 132 Andreas Johansson ankom de 7e november 1876 förpassad från Wernersborgs läns centralfängelse”.
Andreas blir sedan ”förflyttad till straff-fängelser i Warberg den 14/7 1877 på grund av af Kongl. Fångvårds styrelsens beslut den 9e i samma månad”.
Vad står det om Andreas i stam- och straffrullan?
Här har man uppdaterat informationen om Andreas och beskriver vad hans barn heter och hur gamla dom är. Det står även att hans far Johannes är fattighjon. Det är noterat att Andreas tog sin ”första nattvard i Kinnarumma 1841, sista 6 mars 1853” Här står det också att Anderas är ”gift 1851 den 8 nov med Christina Hansdotter”. I husförhörslängderna står inte deras vigseldatum men väl här i straffrullan. Här kommer det fram att det är i Borås Häradsrätt 1862 den 28 april för sitt 5 års fängelsestraff på Långholmen.
Källa: Landskrona fängelse (M) DIIId:6 (1872-1881) Bild 1390 / sid 132 (Stam- och straffrulle)
Landskrona fängelse (M) DIIIac:11 (1877-1889) Bild 1350 / sid 132 (Stam- och straffrulla 1877-1889)
Varbergs straffängelse (Varbergs fästning) 1877-07-14 till 1880-12-07
Livstidsfånge ”No 144 Andreas Johansson ankom den 14 juli 1877. Förflyttad från straffängelset i Landskrona. Kungliga fångvårds styrelsen belutade den 30 november 1881 den 6 derpå följande December förflyttas till straffängelset i Karlskrona”.
Vad står det om Andreas i kyrkboken och stamrullan?
Här beskrivs Andreas utseende: ”är 5 fot 8 tum lång, af ordinär växt, svart hår, blåa ögon”. Att han ”vistades i föräldrahemmet till de 20de året. Kan åtskilliga yrken”. Andreas hade 87 kronor och 76 öre. Av dessa pengar hade Andreas med sig 62 kronor och 86 öre till Karlskrona. På fästningen i Varberg fanns det många fångar som var duktiga hantverkare. De sålde sina alster och tjänade en peng. Några av föremålen finns utställda på fästningen idag.
Livstidsfånge Andreas Johansson No 144 Varbergs straffängelse 1877-07-14 till 1880-12-07 (kyrkbok). (Bild från http://www.arkivdigital.se)
Källa: Varbergs straffängelse (N) DIIIaa:8 (1877-1880) Bild 950 / sid 1409 (Stamrulla över straffångar)
Varbergs straffängelse (N) DIIIb:3 (1869-1880) Bild 1130 / sid 514 (Kyrkbok)
Karlskrona centralfängelse 1880-12-07 till 1882-03-01
Livstidsfånge ”No 274 Andreas Johansson ankom den 7 december 1880. Flyttad från straffängelset i Warberg. Förflyttad till Landskrona straffängelse 1882 1/3”.
Vad står det om Andreas i fångrullan?
Här har beskrivningen på Andreas utseende uppdaterats: ”är 5 fot 8 tum lång, af ordinär wext, har svart hår, blå ögon, stor rak näsa, stor mun, mörk hy”.
Källa: Centralfängelset i Karlskrona (K) D3AA:14 (1880-1894) Bild 300 / sid 274 (Fångrulla)
Landskrona fängelse 1882-03-01 till 1889-04-01
Livstidsfånge No 132 Andreas Johansson. Beskrivning som tidigare i Landskrona.
Källa: Landskrona fängelse (M) DIIId:6 (1872-1881) Bild 1390 / sid 132 (Stam- och straffrulle)
Landskrona fängelse (M) DIIIac:11 (1877-1889) Bild 1350 / sid 132 (Stam- och straffrulla 1877-1889)
Malmö centralfängelse 1889-04-01 till 1897-02-09
Livstidsfånge ”nr 75 Andreas Johansson ankom 1 april 1889. Flyttad från Landskrona”. 9/2 97 frigiven”
Vad står det om Andreas i fångrullan?
”Nådeansökan afslagen d 26/11 85, d 22/12 87, d 19/12 90, d 12/5 92, d 22/6 93, de 31/8 94, d 7/11 95. 9/2 97 frigiven på grund af Kong. Majest. nådiga utsag 29/1 97. Straffarbetet började 29/10 75, Cell i 1 år”.
Livstidsfånge nr 75 Andreas Johansson i Malmö centralfängelse från 1889-04-01 till benådningen 1897-02-09. (Bild från http://www.arkivdigital.se)
I husförhörslängden för Kinnarumma står det vid denna tid: ”Benådad d. 29 jan. 1897 enl. skrifv. fr. slottpastorn uti Malmö Centr. f. Frigifven d. 9/2 1897 enl. uppvisad förpassning och skrifv. fr slottspastorn.” Nådeansökan avslagen sju gånger. ”Frigiven på grund af Kong majest nådiga utfall 29/1 97”.
Andreas Johansson: Benådad d. 29 jan. 1897 enl. skrifv. fr. slottpastorn uti Malmö Centr. f. Frigifven d. 9:2 1897 enl. uppvisad förpassning och skrifv. fr slottspastorn. (Bild från http://www.arkivdigital.se)
Källa: Malmö centralfängelse (M) DIIIa:47 (1882-1904) Bild 780 / sid 75 (Fångrulla)
Kinnarumma (P) AI:14 (1891-1900) Bild 131 / sid 121
Andreas från Kinnarumma fick en bra start i livet, han lärde sig bli snickare och växte upp nära släkt och vänner. Dragningskraften till spänning och mindre bra kamrater ledde Andreas till att få Sveriges hårdaste spöstraff och sitta fem år på Långholmen för stöld. Man kunde hoppas att de fem åren på Långholmen skulle göra att Andreas höll sig undan problem och dåliga människor, men inte. 1875 döms Andreas för dråp och skadegörelse till livstids straffarbete och fick sitta på en rad av Sveriges kända fängelser.
Fängelset i Karlskrona där Andreas avtjänade en del av sitt livstidsstraff som fånge No 274 1880-12-07 till 1882-03-01 (Bild från Wikipedia)
Det är inte varje dag man som släktforskare hittar en livstidsdömd så detta är givetvis extra spännande att forska på. Inte minst för att det finns en hel del information att leta fram i kyrko- domstols- och fängelsearkiven. Sällan hittar man så mycket information om en person i våra arkiv. Det får bli några inlägg här på bloggen för att beskriva vad Andreas fick vara med om i sitt långa liv. Andreas dog av ålderdom 86,8 år gammal i det torp som hans familj bodde i de åren han satt i fängelse.
Om Andreas Johansson från Karlshester
Andreas Johansson föddes 1823-08-12 i Karlshester Kinnarumma och han var barn nummer tre av sex till åbon (torpare) Johannes Pehrsson född 1784-02-05 i Karlshester och Anna Andreasdotter född 1791-04-07 i Seglora. Tyvärr kom Andreas svåger att bidra till att Andreas drogs ner i fördärvet. Men mer om detta framöver.
Andreas var känd som Andreas i Karlshester. Andreas var en duktig snickare precis som hans äldsta bror Anders Petter född 1816-04-27. Snickarkunskaperna kom att gå vidare till Anders Petters son hemmansägaren och snickaren Johannes Andersson född 1842-01-04 i Karlshester. Johannes levde på sitt snickeri i Sjöbo Södergården, Kinnarumma. Även Johannes enda son Johan Johansson född 1881-07-09 i Sjöbo Södergården kom att livnära sig på sitt snickeri i Kinnarumma. Hemma i min bokhylla finns två av Johans och kanske Johannes hyvlar. Johan blev även prisad av prinsinnan Sibylla för sitt snickeri.
Andreas hade goda förutsättningar att välja den smala vägen i livet men så blev det inte.
Släktförhållanden: Andreas är min FM FF F bror.
Andreas dömd för inbrott (oklart när)
Dömd i Alingsås till böter och 11 dygn på vatten och bröd för första resan inbrott (svårläst, inget datum hittat).
Andreas Johansson döms för 2a resan stöld och 1a resan inbrott d 10 juli 1847 till 40 par spö och uppenbar kyrkplikt. (Bild från http://www.arkivdigital.se)
Andreas döms 1847 till Sveriges strängaste spöstraff och uppenbar kyrkplikt
1847-07-10 döms Andreas för 2a resan stöld till 40 par spö och uppenbar kyrkplikt. 40 par spö var Sveriges strängaste spöstraff vid denna tid. Den innebar att Andreas piskades med två rejäla pinnar åtgången tre gånger sedan bytte man ut pinnarna mot nya och detta gjorde man 40 gånger. Andreas fick alltså 120 piskrapp med rejäla fräscha pinnar. Det står noterat att han vistas i Karlsborg men jag hittar honom inte i fängelserullan där. Andreas var även tvungen att i fem kyrkor gå runt och be Gud och församlingen och förlåtelse under gudstjänst.
Andreas blir oskyldigt anklagad för medhjälp till flykt 1853
Andreas svåger och hans kumpan döms 1853-02-01 till döden genom halshuggning. Andreas hade inte velat vara inblandad i deras brottslighet så som hämnd ville svågern med sin kumpan hämnas på Andreas. Svågern och hans kumpan påstår att Andreas hjälpt dom att fly samma dag som de dömdes till döden för postrån. Andreas var känd för att vara en god snickare så de påstod att Andreas hade borrat hål i väggen till häktet. De anklagar även Andreas för stölder. Rätten tror inte svågern och hans kumpan så Andreas går fri.
Andreas Johansson dömd för 3dje resan för stöld i Borås 62 28/4 till 67 1/58 på Långholmen. (Bild från http://www.arkivdigital.se)
Andreas döms till fem års straffbete på Långholmen 1862
1862-04-28 döms Andreas till fem års straffarbete för 3e resan stöld som han kom att avtjäna i Stockholm på Centralfängelset Långholmen. Andreas döms även till böter och om han inte kan betala dom så ersätta böterna med ett anlag dagar i fängelse med vatten och bröd.
Livstidsfånge nr 75 Andreas Johansson i Malmö centralfängelse från 1889-04-01 till benådningen 1897-02-09. (Bild från http://www.arkivdigital.se)
Andreas döms till livstids straffarbete för dråp och skadegörelse 1875
Andreas döms för 4e resan dråp och skadegörelse 1875-10-26 till ”straffarbete för lifstiden”. Andreas kom att avtjäna sitt straff på Vänersborg kriminalvårdsantalt, Landskronas fängelse två gånger, Varbergs straffängelse (fästningsfängelset), Karlskrona centralfängelse, Malmö centralfängelse. Andreas ansöker om benådning sju gånger och blir till slut benådad av kungen 1897-01-29 och blir till slut en fri man.
Andreas Johansson: Benådad d. 29 jan. 1897 enl. skrifv. fr. slottpastorn uti Malmö Centr. f. Frigifven d. 9:2 1897 enl. uppvisad förpassning och skrifv. fr slottspastorn. (Bild från http://www.arkivdigital.se)
Källor: Egen forskning och boken Brutala dåd i Fridsam bygd av Ingemar Svensson.
Detta är en familjs levnadsberättelse som sträcker sig från slutet på 1600-talet och över hela 1700-talet. Större delen av denna familjs liv utspelar sig i Brogården Åsaka (Vartofta-Åsaka, Falköping). Först och främst så innehåller den Sara och Pährs sju barn och hur dessa föräldrar mister ett barn efter det andra. Till slut står Sara ensam kvar i Brogården och hon har förlorat sin make och alla barnen. Sara Larsdotter är författarens mormor Anna-Lisas MF MF FM.
Vartofta-Åsaka 1920 (bild från digitaltmuseum.se)
Familjen Sara Larsdotter (1720-1799) och Pähr Pärsson (1696-1784)
1720 föddes Sara Larsdotter troligtvis i Granbeck, Nykyrka socken (Sandhem) och föräldrarna hette Lars Håkansson och Karin. 1696 föds Pähr Pärsson som kom att bli Saras första man och hennes sju barns far. Pähr föddes i Storegården Öja som vid denna tid tillhörde Älvsborgs län men som senare kom att tillhör Skaraborgs län, Vartofta-Åsaka (Falköping). Sara och Pähr fattar tycke för varandra och de föder deras första barn Lars f 44, Sven f 48, Johannes f 53, Karl f 54, Johan f 58, Isac f 60 och lillasyster Carin f 62. Sara och Pährs sju barn föds alla i Brogården Åsaka.
De små barnen dör först
Tidigt på våren 1754 avlider Saras förstfödda son Johannes endast 9 månader gammal. På annandagen 1756 så avlider sonen Karl 2,1 år gammal i koppor. Efter dessa två dödsfall så får Sara och Pähr 10 lugna år i Brogården. 1768 så kommer kopporna till Åsaka och de förlorar sina tre mindre barn inom en månad. Johan 10,7 år blir den första som avlider i koppor den 18 september. Lillasyster Carin dör i kopporna 6,3 år gammal den 6 oktober och sonen Isac 8,4 år den 13 oktober. Carin och Isac begravs båda den 16 oktober i Åsaka. Under 14 år så förlorar Sara och Pähr sina fem minsta barn.
Barnen Johan, Carin och Isac dör i koppor 1768 i Åsaka (bild från http://www.arkivdigital.se)
Det är svårt att ens försöka föreställa sig den smärta och det mörker som Sara och Pähr fick genomlida i Brogården Åsaka. Den går inte att ta till sig. Men kvar har de soldaten 593 Lars Persson Holm och Sven Pärsson. Både Lars och Sven har bildat familj och Sven bor kvar på gården och driver den med sin far. 1771 så avlider Lars i svåra magplågor 26,7 år gammal. Nu är endast sonen Sven kvar av barnen.
Kvinnorna ensamma kvar
Fadern Pähr avlider av ålderdoms bräcklighet 87,8 år gammal 1784. Detta är familjens första dödsfall av ålderdom. Sara är betydligt yngre än Pähr och är 64 år när maken dör. Sonen Sven driver gården vidare med sin familj och Sara bor kvar på gården efter makens död. Ca 1 år efter Pährs död så drabbas Sven av hetsig feber och avlider i febern 37 år gammal. Nu står Svens hustru Elin med de tre barnen och modern Sara ensamma i Brogården.
Sara gifter sig med den 28 år yngre drängen Johan
Svens hustru Elin och Sara beslutar att ta in en dräng för att hjälpa dom på gården. Drängen som får hjälpa dom blir Johan Andersson född 1748 i Yllestad (Falköping) som är lika gammal som Sven. Ca 2 år efter att Johan kom till Brogården som dräng blir det bröllop i Åsaka. Det är inte som man kan tro att bröllopet skall vara mellan Svens änka Elin och drängen Johan utan det är mellan Sara och den 28 år yngre Johan. Johan kom väl som en räddare för Brogården och Sara. Om vigselns var av kärlek eller av praktiska skäl vet vi inte men efter att Sara dör av ålderdoms svagheter 1799, 79 år gammal så bor Johan kvar i Brogården. Johan är dräng på gården till att han flyttar till Åsakas fattigstuga och dör där av ålderdom där 1821, 73 år gammal. Johan gifter aldrig om sig. Kanske var Sara Johans stora kärlek.
Barnen
Johannes född 1753-04-07. död 1754-03-07 nio månader gammal
Karl född 1754-10-25, död 1756-12-26, 2,1 år gammal, dödsorsak koppor.
Johan född 1758-01-04. död 1768-09-18, 10,7 år gammal, dödsorsak koppor
Isac född 1760-04-16, död 1768-10-13, 8,4 år gammal, dödsorsak koppor
Carin född 1762-05-27, död 1768-10-06, 6,3 år gammal, dödsorsak koppor
Soldat 593 Lars Persson Holm född 1744-12-15, död 1771-09-18, 26,7 år gammal. dödsorsak magplågor
Bonde Sven Pärsson född 1748-09-23, död 1785-09-27, 37 år gammal, dödsorsak hetsig feber
Sjukvården på 1700-talet
Under första hälften av 1700-talet fanns det i stort sett ingen sjukvård att erbjuda. Möjlighet att erbjuda smärtlindring fanns inte och vaccinet för koppor hade ännu inte uppfunnits.
Under denna tid var de flesta läkarna självlärda och utan utbildning och det fanns inga sjukhus. 1752 fick Sverige sitt första sjukhus som då endast hade 8 sängar och kunde ta hand om 15 patienter. Seerafimerlasarettet som det hette låg på Kungsholmen i Stockholm. De sjuhus som byggdes under andra hälften av 1700-talet var enligt dåtidens standard låg. Som exempel: ”1789 övervägde man att skicka hem alla intagna patienter på Örebro sjukhus, eftersom man befarade att de skulle frysa och svälta ihjäl under den kommande vintern.” För att få en bild av en svensk medelstor stads utveckling av sjukhus vid denna tid så fick som exempel Borås sitt första lasarett 1782-1822 och hade fem rum med sex sängar. På det andra lasarettet fanns det 1828-1893 12 salar med 34 sängar.
Nu levde Sara och Pähr i Åsaka som idag tillhör Falköping som sitt första lasarett först 1856. Mariestad lasarett är Skaraborgs läns äldsta sjukhus och var ett av de första sjukhusen i Sverige och byggdes redan 1760. 1793 fick det dock stängas pga brist på pengar men öppnades igen 1793. Utan att vara sakkunnig och kunnig i området så får jag dock en bild av att 1700-talets första hälft inte mycket att erbjuda dess medborgare och även den andra hälften av 1700-talet gav inte tillräckligt med hopp för den sjuke.
Släktförhållande:
Sara Larsdotter är författarens MM MF MF FM
Pähr Pärsson är författarens MM MF MF FF
Lars Persson Holm författarens MM MF MF F
Källor:
http://www.landberga.se/medicinhistoria/utbildning.html
Om Sveriges första sjukhus
Om Mariestads lasarett
Mina rötter 